Psykoterapi – nummer 2 2014
Kära läsare!
Från
och med detta nummer har Psykoterapi en delvis ny redaktion. Tillsammans med vår
högt uppskattade föregående chefredaktör Anna Christina Sundgren avgick i
februari tyvärr också tre redaktionsmedlemmar − Kristiina Nyman, Henrik Månsson
och Sven Sjöqvist. Men två av oss blev kvar och nu är vi fyra personer − se
presentation på sid 4−7 som tillsammans ska göra vårt bästa för att fortsätta
arbetet och upprätthålla tidningens höga kvalitet. Givetvis räknar vi då med ett
fortsatt inflöde från er − i form av artiklar, debattinlägg, reflektioner,
recensioner, krönikor, referat, teckningar, dikter – med mera som kan ha
relevans för psykodynamisk psykoterapi och psykoterapeuter.
Till det här numret har vi fått ett brokigt knippe artiklar att läsa och begrunda under den långa sköna sommar som ligger framför oss.
RPC:s vårkonferens, som nyss gått av stapeln, handlade om depression. Vi har en rapport om den och även en artikel på detta tema av Pirjo Lantz. När man inte kan sörja en förlust fastnar man lätt i depressionens sörja, säger hon, och detta är något som tycks vara tämligen vanligt förekommande bland dagens unga. Lantz härleder detta till att den unge inte har lyckats fullfölja tonårstidens separations-individuationsprocess. Hon diskuterar även vad detta medför i den psykoterapeutiska processen och för psykoterapeutens uppgift. Lantz frågar sig om det kan vara så att dagens narcissistiska kultur i sig försvårar sörjande. Det tycks ha blivit allt svårare att erkänna brister och begränsningar, acceptera och sörja våra mänskliga existentiella villkor.
Det senare är också ett viktigt tema i Gunnar Karlssons artikel, där pojkars strävan mot maskulinitet diskuteras ur psykoanalytiskt perspektiv. Han skriver där bland annat om hur känslor av sårbarhet och beroende förnekas i ”det maskulina projektet”. Författaren Karl Ove Knausgård har fått bidra med exempel på situationer med omsorg och intim intersubjektivitet som upplevts som oförenliga med manlighet.
Det är förstås inte bara pojkar/män som bygger upp ett ”maskulint narcissistiskt försvar”. Snarare har väl detta länge varit ett ideal för alla framgångsrika personer i vår västerländska kultur. Ett ideal som innebär aktivitet, initiativ och kontroll – och enligt Karlsson gör det svårt att sörja förlusten av närheten till modern, och i förlängningen svårt att sörja överhuvudtaget.
Med undantag för Christer Forsbergs inlägg till försvar för bortträngda minnen i förra numret har det hittills varit tyst i tidskriften om Thomas Quickskandalen. Det är lätt att ta avstånd från de uppenbara rambrott och gränsöverskridanden som begåtts i detta olyckliga fall, men Hans Kaatari uppmanar oss psykoterapeuter till att även utöva självrannsakan. Mycket av begreppsbildningen inom vårt område vilar på liknande förtingligande antaganden som de som Sätergruppen utgick från, hävdar han.
Det intersubjektiva begreppet ”det tredje” eller ”det relationellt omedvetna” brukar användas för att beskriva utvecklingen av förmågan till självreflektion och symbolisering. Magnus Menfors diskuterar detta och tillämpar begreppet på erfarenheter av ”låsta lägen” i psykoterapier. Med ett exempel visar han hur det i handledning kan erbjudas ”en tredje position”, ett reflekterande område där mentaliseringsförmågan utvecklas.
På 1980-talet var vi många som entusiastiskt välkomnade de nya kunskaper om diagnostik och behandling av personlighetsstörningar som Otto Kernberg förmedlade, såväl i sina böcker som i sina föredrag. På senare år har dock borderlinebegreppet varit ifrågasatt inom psykiatrin. Diagnoser är trendkänsliga och på många kliniker får patienter snarare diagnoser som Bipolär sjukdom eller ADHD och behandlas i första hand med medicin. Ändå kvarstår behovet av psykoterapimetoder som passar för människor med personlighetsstörningar och vi har fått en synnerligen aktiv svensk förening för Transference Focused Psychotherapy. Inbjuden av denna förening har Otto Kernberg, 86 år, återigen varit här och inför fulla hus talat om ”nya infallsvinklar på borderline patienten”. Anders Nyman rapporterar från seminariet.
En text om det medmänskliga haveriet inom vården finns det också i det här numret. Det är Kristiina Nyman, före detta redaktionsmedlem, som inspirerats av Ulla Bertlings artiklar om New Public Management till att skriva en dikt. Del 3 i Ullas serie planeras komma i nästa nummer av tidningen.
Många filmer har ett psykologiskt intressant innehåll. Om man vill utbyta tankar om det man sett kan man i Stockholm gå på speciella föreställningar som Svenska Psykoanalytiska Föreningen (SPAF) ordnar. Det har undertecknad gjort och därmed inspirerats till att skriva om filmerna ”Det förflutna” och ”Sådan far sådan son”.
Socialstyrelsen ska nu utarbeta nya och förhoppningsvis mer nyanserade riktlinjer för behandling av depression och ångestsyndrom. Inför detta har RPC inkommit med synpunkter i en skrivelse, vars innehåll Gunnar Bohman har sammanfattat för Psykoterapis läsare.
Det
händer mycket inom forskningen på vårt område nu och det är viktigt att
orientera sig fortlöpande om detta. Boka därför även in höstkonferensen den 22
november som RPC organiserar i samarbete med Arbetsgruppen för
Psykoterapiforskning och Psykologiska Institutionen vid Stockholms universitet.
Pia Eresund
