Psykoterapi – nummer 1-2 2024
Kära medlemmar i Psykoterapicentrum
och andra läsare!
Förändringens vind blåser även på vår tidskrift och därför vill vi redaktörer denna gång fråga hur ni skulle vilja ha den framöver. Men först något om innehållet i detta nummer: Här finns flera intressanta bokrecensioner och vi rapporterar från en konferens som i höstas hölls av Svenskt Forum för Mentalisering samt från Psykoterapicentrums höstkonferens.
Den
inledande föreläsningen på höstkonferensen hölls av Markus Dencker som
därefter har sammanfattat innehållet i artikeln Kritiska perspektiv på en
ensidigt medicinsk psykiatri. En sammanhållen berättelse.
Det ensidigt medicinska perspektivet ifrågasätts även av vår återkommande skribent Lars Erik Berg i artikeln Den sociala genen som subjekt och objekt. Med hjälp av bland annat exempel som underbarnet Wolfgang Amadeus Mozart argumenterar han mot förenklande svar på den eviga frågan om arv och miljö. Det är inte genens inre struktur som är den avgörande faktorn, utan dess interaktion med övriga gener. Samspel är viktigt, inte bara mellan individer, utan inom alla livssfärer.
En annan återkommande skribent är Tomas Wånge, som till detta nummer skrivit om Själv-, jag- och identitetsbegreppen i den relationella psykoterapin. Han inleder med konstaterandet att det i dagens samhälle utbredda sysslandet med den egna identiteten kan ses som ett symtom på omfattande samhällelig patologi. Artikeln i övrigt handlar om hur man inom relationell teori ser på ovannämnda begrepp som överlappande självtillstånd, men också om nya interaktiva terapeutiska sätt att bearbeta trauman och komma i kontakt med dissocierade erfarenheter. Det är en viktig och lovande metodutveckling, även om alla nog inte håller med om att de relationella teoretikerna har upp- funnit det som termen dissociation står för.
Många artiklar i Psykoterapi har handlat om skam, senast en av Bengt Hedberg i nr 4/2023. I detta nummer reflekterar Johanna Almlöf om Skam i handledning. Skam hindrar oss från att vara kreativa och reflektera, skriver hon och betonar hur viktigt det är att kunna tänka fritt och ha ett lekområde i handledningsrummet. Hon tar även upp ett problem i utbildningshandledning, nämligen hur känsligt det kan vara att söka stöd i den svåra processen att utvecklas som psykoterapeut hos en handledare som samtidigt ska bedöma och godkänna eller underkänna ens förmåga.
Nu vidare till frågan om förändring
Det var våren 2014 som vi – Ulla, Elisabeth, Pia och Anders – tillsammans tog oss an uppgiften att redigera den här tidskriften. Nu har det gått tio år och detta är det fyrtionde numret som vi har sammanställt. Det har mestadels varit ett roligt arbete, tack vare de många intressanta texter som medlemmar och andra så generöst bidrar med. Men tio år är en lång tid och mycket har hänt såväl i vårt samhälle som inom Psykoterapicentrums speciella intresseområde. Även tidskrifter kan då behöva förändras.
En stor förändring blir, som framgår av ordförandetexten, att Psykoterapi i fortsättningen endast ska komma ut med två nummer per år. Vi förstår det ekonomiska skälet till detta, men tycker att det är tråkigt att ännu fler av de texter som skickas in kommer att få vänta på publicering.
I redaktionen är vi angelägna om att i dialog med våra läsare få en uppfattning om vilken behållning man hitintills haft av Psykoterapi och vilka idéer och önskemål som kan finnas för framtiden. Därför inbjuder vi dig som läsare att höra av dig till redaktionen, via mejl eller telefon. Kontaktuppgifter hittar du på omslagets insida. Vi är intresserade av hur du handskats med Psykoterapi. Brukar du läsa från pärm till pärm, får den ligga oläst, eller brukar du ”bläddra lite”? Brukar du diskutera innehållet med kollegor och andra, har det hänt att du tagit kontakt med artikelförfattare? Har du några synpunkter på layout och formgivning?
Är det något du saknat, varit missnöjd med eller särskilt uppskattat, skulle det vara värdefullt för oss att få ta del av. Om du har idéer och förslag när det gäller framtida utgivning är du välkommen med förslag på ämnen för artiklar, böcker som du skulle vilja att vi anmälde, konferenser som vi behöver bevaka, forskning som vi borde följa, personer som vi skulle kunna intervjua. Har du idéer om hur tidskriften skulle kunna moderniseras, uppdateras, förnyas, föryngras? Dela med dig av sådana tankar!
Och slutligen. Hör gärna av dig om du själv skulle vara intresserad av att medverka i arbetet med utgivningen av Psykoterapi!
 Ulla Bertling |
 Pia Eresund |
 Anders Nyman |
 Elisabeth von Essen |
