Psykoterapi – nummer 1 2017
Kära läsare!
Kära läsare! Vi lever sannerligen i en orolig tid. Värderingar och normer som hittills tagits för givna, i alla fall i demokratiskt styrda stater, gäller inte längre överallt. Den nya amerikanska presidenten beter sig som en diktator, river upp ObamaCare och försöker stänga gränserna inte bara för flyktingar, utan även för alla med medborgarskap i muslimska stater. EU knakar betänkligt i fogarna. Nationalistiska och populistiska partier växer i många länder.
I
detta världspolitiska läge är det främst minoriteter och andra svaga grupper i
samhället som drabbas. Därför har två brittiska organisationer, ”The
Psychotherapy and Counselling Union” samt ”Psychotherapists and Counsellors for
Social Responsibility”, utfärdat ett “statement” där de uttrycker sitt stöd för
amerikanska kollegor som vill mobilisera mot de negativa följderna av
valresultatet inom vården. Genom att publicera detta statement i tidskriften
vill vi visa att vi också stöder dessa protester. Inte minst stöder vi också de
protester som börjar bli allt tydligare när det gäller sjukvården i Sverige.
Här hemma är även möjligheterna för människor med psykisk ohälsa att få psykoterapi på väg att begränsas ytterligare. Psykoterapicentrum har uttryckt skarpa invändningar mot Socialstyrelsens senaste remissförslag till nya riktlinjer för vård vid depression och ångest. Detta innebär mer psykofarmaka och ECT och mindre psykoterapi, även för barn och ungdomar. Så gott som all psykodynamiskt inriktad psykoterapi inom offentlig vård kan komma att försvinna. Förslaget ifrågasattes starkt av 17 forskare på debattsidan i Dagens Nyheter den 14 januari under rubriken ”Enfaldiga riktlinjer för vård av ångest och depression”. En debatt följde, som avslutades med att ytterligare två forskare skrev under protesten. Den 26 januari fick Psykoterapicentrum tillsammans med nio andra föreningar inom området också ett kritiskt inlägg publicerat på Aftonbladets debattsida. I Läkartidningen den 27 januari påvisade Peter Ankarberg, tidigare styrelsemedlem i Psykoterapicentrum, att Socialstyrelsen kommit fram till helt andra rekommendationer om behandling vid depression än motsvarande instanser i fyra andra länder: Danmark, Finland, Tyskland och Kanada.
Samtliga debattinlägg finns att läsa på vår hemsida – som nu har adressen www.psykoterapicentrum.se. Vidare har två psykologistudenter satt i gång ett patientupprop, som i skrivande stund har fått in över 100 terapiberättelser och 4000 namnunderskrifter. Se www.rorinteminterapi.se. Vi hoppas att allt detta, samt det riksdagsseminarium som ska hållas den 22 februari, ska förmå Socialstyrelsen att revidera sitt ställningstagande.
Än så länge finns dock möjligheter för unga människor att få psykoterapi gratis eller till starkt reducerad kostnad. I förra numret informerade vi om ”Humlan”, en psykoterapiverksamhet för gymnasieungdomar i Göteborg. I Stockholm har vi Stadsmissionen, som bland sina olika verksamheter har Terapicenter för unga och Mottagningen för unga män. (Även en flickgrupp finns som vi hoppas få veta mer om i senare nummer.) Om dessa berättade Jan Löwdin på senaste Psykoterapimässan. Vi har fått publicera hans föredrag som en artikel och Inger Ekbom har bidragit med en sammanfattning av Stadsmissionens senaste Barn- och ungdomsrapport.
Med anledning av att KBT alltjämt är den terapiform som Socialstyrelsen anser bör prioriteras har vi tagit in en artikel från www.psykodynamiskt.nu av Jakob Mechler och Karin Lindqvist. Den utgör ett svar på en artikelserie i DN (2015) om försämring i psykoterapi, där det felaktigt framställdes som en nyhet att patienter kunde försämras av psykoterapi, och att det skulle vara säkrare med KBT än med ”gamla behandlingsmetoder som vi vet inte fungerar särskilt bra”.
Tomas Wånge har reagerat mot människo- och kunskapssynen i den artikel av Miller och Hubble, ”Road to Mastery”, som fanns med i förra numret. En ”mästerskapskultur” som inte lämpar sig för psykoterapeutiskt arbete, hävdar han i sitt debattinlägg. Samtidigt håller han med artikelförfattarna om att kraven på kompetensutveckling och fortbildning för terapeuter borde höjas.
Vårkonferensen i Stockholm blir spännande. Den handlar om trauma och traumabehandling, något som är särskilt aktuellt i dagens samhälle med så många människor som flytt från krig och dödshot. Föredragen och paneldiskussionen kommer att fokusera på frågan om hur synen på traumatisering och traumabehandling har förändrats under senare år. Inger Björklund och Suzanna Boman skriver i detta nummer av tidskriften om sina erfarenheter av behandling för män som utsatts för sexuella övergrepp. De vill på detta sätt bryta tystnaden kring mäns utsatthet. Vi efterlyser fler texter om traumabehandling framöver. Ja, gärna om annat också.
Med
önskningar från redaktionen om ljusare tider.
Pia Eresund
