Psykoterapi – nummer 1 2017
Offensivt arbete och upp till kamp igen…
År 2016 startade som ett lovande år för psykodynamisk psykoterapi. Psykodynamisk psykoterapi hade tagits in som behandlingsform i överenskommelsen mellan regeringen och SKL. Nu år 2017 sker en vändning när Socialstyrelsens förslag till nya riktlinjer för ångestsyndrom och depression lanserats. Vi var väl förberedda på det i Psykoterapicentrums riksstyrelse, men att det skulle bli riktigt så här illa som förslaget nu ser ut trodde i vart fall inte jag.
Förslaget är en skrämmande läsning ur ett hälsoperspektiv. Vården begränsas främst till ett medicinskt/ biologiskt perspektiv med ökad satsning på psykofarmaka och ECT/elektrokonvulsiv behandling, även för barn och unga. Detta trots att det fattas forskning om effekter på unga. Man avser även att ge psykofarmaka och ECT behandlingsprioritet vid svår depression. Trots att man inte vet vad ECT får för effekt på unga varken på kort eller lång sikt. I Sverige är konsumtionen av antidepressiv medicin en av de högsta i världen, enligt OECD. Det är 60 procent mer än i Tyskland och 40 procent mer än i Norge och utgör en fördubbling på 10 år.
Socialstyrelsens förslag till riktlinjer innebär också att huvuddelen av den psykoterapi som finns i dag i offentlig vård riskerar att försvinna. Psykodynamisk psykoterapi och andra utprövade former av psykoterapi saknas som behandlingsform i riktlinjerna och har därmed helt marginaliserats. Detta trots att forskning visar att 75 procent av patienterna med psykisk ohälsa föredrar psykoterapi före psykofarmaka. Redan idag finns evidens för en rad väletablerade terapiformer. Så vems intressen företräder Socialstyrelsen genom detta förslag? Hur kommer det sig att psykofarmaka är så anmärkningsvärt högt prioriterat? Hur kan det ses som vägen till förbättrad hälsa i landet? Offensivt arbete och upp till kamp igen… I kritiken från forskare framkommer en godtycklighet i hur behandlingsmetoder prioriterats i riktlinjerna. Trots att Socialstyrelsen utgår från samma internationella forskning och bedömningssystem som andra länder, skiljer sig Sverige (läs Socialstyrelsen) i fråga om behandlingsrekommendationer. De nya svenska riktlinjerna skiljer sig väsentligt från hur jämförbara länder som exempelvis Danmark, Tyskland, Kanada och Finland förordar olika behandlingsmetoder. I dessa länder främjas såväl mångfald som valfrihet men även betydelsen av forskningsstöd för användning av olika metoder; KBT och psykodynamisk psykoterapi, familjeterapi med flera.
Så nu är det återigen dags att försvara psykoterapi och psykodynamisk psykoterapi. Det är bara att ge sig in i debatten igen. Vi behöver bli bättre på att ta plats för det bredare bio-psyko-sociala behandlingsperspektivet. I skrivande stund har det redan börjat hända. Psykoterapicentrum har i samarbete med andra psykoterapiföreningar och patientföreningar författat en debattartikel/öppet brev om SoS förslag till nya riktlinjer. Den är riktad till Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell och sjukvårdsminister Gabriel Wikström via en artikel i Aftonbladet. I en debattartikel i DN har nordiska forskare uttalat sig starkt kritiskt till riktlinjerna. I samtliga sändningar av Sveriges radios program EKOT prioriterades detta som en nyhet idag. Artiklar är på väg med olika vinklar. Program om psykoterapi i Tyskland sänds återigen i P1. Intresse finns bland politiker. En kraftfull opinion håller på att bildas, som vi hoppas ska få även regeringen att ta ställning och agera i dessa frågor.
Psykoterapicentrums riksstyrelse arbetar som tidigare offensivt. Vi uppvaktar makthavare och medverkar till att bilda opinion i frågor om psykoterapi. Vid tiden för detta nummers utgivning vet vi att det blir ett seminarium i riksdagen arrangerat av V och C för intresserade riksdagsledamöter, beslutsfattare, forskare m fl. Ett seminarium med medverkande forskare som Stephan Hau, Björn Philips och Olavi Lindfors (Finland) samt representanter från Socialstyrelsen kring frågor om perspektiv på behandling vid psykisk ohälsa. Utgångspunkten är hur arbetet kring att minska psykisk ohälsa går till i Finland och Tyskland, där man satsat mycket på att ge tillgång till psykoterapi. Hur kan Sverige lära av deras psykoterapireformer?
Positiv utveckling för Psykoterapicentrum med hjälp av nätverk
Under året har vi haft god nytta av medlemsnätverken Vårdval och Vårdval i Stockholm samt dialogen med ordförandena i lokalföreningarna för att samla in information kring psykoterapifrågor och arbetet kring psykisk ohälsa. Information har gett oss god kunskap om hur vi kan driva olika frågor. Vi har sett ett stort engagemang och det känns som ett mycket bra stöd för oss i riksstyrelsen.
Nu är det dags för vårkonferens och kongress
Vårkonferensen ”Trauma i vår tid” den 31 mars, Van der Nootska palatset,
Aula Magna, Stockholms universitet: (Se Psykoterapicentrums hemsida:
www.psykoterapicentrum.se för mer information!).
Trauma är ett på många sätt aktuellt och angeläget tema, efterfrågat av många. Under konferensen kommer vi att tala om trauma och traumabehandling i vår tid. Konferensen belyser ur ett kliniskt perspektiv trauma och traumabehandling, ända tillbaka till synen på trauma vid Freuds tid och fram till i dag.
-
Hur kan man förstå trauma och traumatisering?
-
Hur har synen på trauma och traumabehandling förändrats över tid och fram till idag?
Jag ser framemot en mycket intressant och spännande dag med följande föreläsare och rubriker:
-
Psykoanalytisk psykoterapi med allvarligt traumatiserade flyktingar. Föreläsare: Sverre Varvin, psykiater, psykoanalytiker och professor.
-
Traumatiska upplevelser – sönderslitna minnen. Föreläsare: Rolf Künstlicher, barnpsykiater, barnpsykoterapeut, psykoanalytiker.
-
Krigsbarnet trauma – finns det en läkningsprocess? Föreläsare: Barbara Mattsson, forskare och psykoanalytiker.
Dagen avslutas med paneldiskussion där föreläsarna medverkar tillsammans med tre psykoterapeuter med lång erfarenhet av trauma och traumaterapi från Röda Korsets behandlingscenter.
Kongressdagen, som innehåller både regionkonferens och kongress den 1 april inleds med regionkonferens, där vi framför allt beskriver riksstyrelsen arbete under året samt att lokalföreningarna ger en bild av arbetet på lokalt plan. Vi har även tid för genomgång av motioner och propositioner. Det har visat sig vara ett bra tillvägagångssätt tidigare. Att vi först tar upp förslag till propositioner i ordförande gruppen, sedan skickar vi ut dem på remiss för diskussion i lokalföreningarna för att sedan hinna diskutera dem tillsammans innan själva kongressen. Frågorna blir på det sättet bättre genomarbetade under vägen.
Som avslutning på krönikan vill jag passa på att tacka alla i riksstyrelsen, i arbetsgrupper och redaktionen för Psykoterapi för ert engagerande arbete under den senaste kongressperioden. Trots att vi har fullt upp med frågor som kräver rätt mycket av oss är det stort engagemang och diskussioner på våra möten samt stort ansvarstagande. Det ger mig energi och inspiration i arbetet som ordförande. Så tack till er alla! Under åren jag varit Psykoterapicentrums riksordförande har jag också fått allt mer kunskap och kännedom om det engagemang och arbete som pågår i lokalföreningar på olika platser i landet som jag tycker är beundransvärt. Stort tack även till er!
Nu
ser jag fram till vårkonferensen och den dagens mycket intressanta program om
trauma! Vi ses där!
Eva Marie Eneroth Säll
Ordförande Psykoterapicentrum
