Insikten nr 1 2011
Vi psykoterapeuter har en viktig och speciell erfarenhet gemensam utöver det att vi arbetar med psykoterapi, nämligen att ha deltagit i en mängd handledningssessioner. I början av vår karriär blir vi handledda, då vi blivit seniorer blir många av oss handledare. Det är en betydelsefull del av vår tillblivelse som terapeuter och också ett alldeles speciellt sätt att föra ut vår kunskap. Flera inslag i detta nummer ägnas åt olika teman i handledning.
Men
först presenterar Leif Havnesköld En kritisk
granskning av dagens psykiatri utifrån två böcker som
nyligen översatts till svenska och som förtjänar
uppmärksamhet. Den ena heter ”Den förlorade sorgsenheten”
och är skriven av Alan Horwitz och Jerome Wakefield. Den
handlar, som titeln anger, om depressionsbehandling inom
psykiatrin och hur också normal sorgsenhet omvandlas till en
sjukdom. Den andra boken, skriven av Richard Bentnall, heter
”Medikaliseringen av själslivet” och handlar om psykoser och
psykosbehandling. Det som är speciellt med de här böckerna
är att de ger ett empiriskt stöd för en kritik som många
fört fram och som inte är ny men här ges med en stark
vetenskaplig tyngd. (I det första fallet så stark att till
och med en av dem som står bakom DSM-IV reviderat sin
tidigare ståndpunkt och finner kritiken "i stort sett
giltig").
Tillbaka till handledning. I Att utvecklas som handledare redovisas fyra uppsatser från S:t Lukas psykoterapiutbildning som på olika sätt ger en kvalitativ beskrivning av hur två terapeuter utvecklas och förändras under sin utbildning till handledare. Detta är ett projekt som initierats av Imre Szecsödy och uppsatserna är skrivna av Helena Enoksson, Maria Hartelius, Klara Yvonne Jonsson och Ivana Macek.
I Den som håller i yxan reflekterar Mats Pihlgren över ett etiskt dilemma han ställts inför som utbildningshandledare, där hans roll både varit ”att leda vid handen” och att examinera. Är det möjligt att förena dessa roller? Vad innebär det för handledningsrelationen och vilka krav ställer det på handledaren?
RPC har nyligen beslutat att införa en auktorisation av handledare. Christer Forsberg frågar sig i ett kritiskt inlägg bland annat vad detta kommer att innebära för sammanhållningen i RPC. Åke Granberg från Arbetsgruppen för psykoterapihandledning inom RPC svarar.
I Den psykoanalytiska psykoterapin i vår tid diskuterar Gudrun Olsson engagerat några tendenser i vår samtid. Vår tid präglas av det enorma utbudet av valmöjligheter och just mängden kan ge näring åt en existentiell otrygghet som paradoxalt nog leder till konformitet. Hon skriver också om en, som hon menar, identitetskris inom psykoterapiprofessionen, där all utomstående och politiker - beställd granskning och utvärdering av vår verksamhet gör oss osäkra. Den psykoanalytiska terapin och den kvalitativa forskningen är en motvikt till detta, eller skulle i alla fall kunna vara det om vi inte tystnar och blir "granskningsbara undersåtar" som protesterar allt mindre, skrämda av ett "utvärderingsmonster" som bara kan använda ett enda språk, det kvantitativa.
Elisabeth Serrander beskriver i Den levda kroppen i terapirummet ett existentiellt perspektiv på psykoterapirelationen. Hon utgår från den franske fenomenologen Merleau-Ponty som intresserade sig för kroppens betydelse för människans existens. Jaget och tänkandet existerar enbart genom kroppen, kroppen är inte en spegling av medvetandet utan det förhåller sig precis tvärtom - det är genom kroppen som medvetandet tar form. I artikeln ges exempel på hur detta synsätt kan användas i den psykoterapeutiska relationen.
Att RPC är en riksförening med lokal verksamhet är något som inte alltid är så synligt i Insikten och inte heller på RPC:s hemsida där varje lokalförening faktiskt har en egen sida. På båda ställena finns det plats för inlägg. I detta nummer av tidningen bidrar Kersti Freed-Klevmar, sekreterare i RPC Örebro, med en krönika: Betraktelse över ett arbetsliv. På RPC Jönköpings hemsida finns ett referat av Birgitta Bergman, sekreterare i RPC Jönköping, från en studiedag där med den fantasieggande titeln Problemet utan namn. Paul Benér, informationsansvarig i riksstyrelsen men också aktiv i RPC Skåne, bidrar med en skildring av en spännande upptäcktsfärd på klassisk mark i Mellan Delfi och Thebe – Oidipus vägval.
Från
och med detta nummer har redaktionen utökats med Henrik Månsson,
sjukgymnast och legitimerad psykoterapeut. Henrik arbetar deltid på Karolinska
Universitetssjukhuset och övrig tid i privat verksamhet. Ett särskilt
intresseområde för honom är psykoterapi för patienter med psykosomatisk
problematik. Du är mycket välkommen, Henrik!
Christina Flordh
