Psykoterapi–nummer 1 2013
Psykoterapi – ett område fyllt av kommande mysterier och upptäckter
Du håller nu det första numret av tidskriften Psykoterapi i din hand. Namnet Insikten går till vår gemensamma historia, ett namn som bland annat står för tjugo års dokumentation av utveckling inom psykodynamisk psykoterapi i Sverige. För att belysa kontinuitet och sammanhang har vi valt att publicera en nästan exakt tjugo år gammal artikel av Patricia Tudor-Sandahl, i vilken hon ger oss sin uppfattning om villkoren för psykoterapin då och där hon också beskriver sina visioner inför det nya århundradet.
Publicerandet av artikeln åtföljs av ett samtal med Patricia idag, 2013. Jag hoppas att dessa texter ska inspirera. Vad har hänt? Var står psykodynamisk psykoterapi idag och vart är vi på väg? Hur ser dina visioner ut? Skriv gärna till Psykoterapi.
István Daniel Vasil, masterstudent från Konstfack i Stockholm, har illustrerat omslaget till det första numret av Psykoterapi. Vi har sedan tidigare ett samarbete med Konstfack där studenter illustrerat Insikten. István har gjort omslaget i flera färgställningar som vi har valt till detta och två kommande nummer. Här följer Istváns egen beskrivning av hur han tänkte inför uppgiften:
The Cover is an abstract shape symbolizing the complexity of the human brain and behaviour. The textures are from space images, space beeing a place full of mysteries and discoveries to come, just as in psychology. The different colour versions point out the shifting perspectives professionals have in the field of psychotherapy.
De olika perspektiven från professionella – ett är Hans Kaataris – Han ger oss en grundlig genomgång av den medicinska modellen och hur psykiska diagnoser utformas efter samma kriterier som för somatiska sjukdomar – något som han menar leder fel då man jämställer medicinsk behandling med psykoterapi. Psykiska problem är knutna till en subjektivitet, till personlig intention och mening och kräver helt andra modeller för hur behandlingen ska utformas. En människa är orolig, men har en sjukdom. Patienter med psykiska problem blir ibland behandlade med farmaka som om de led av fysisk sjukdom, av läkare som ofta inte har något annat att erbjuda. Man diagnostiserar utifrån ytliga symtom och på felaktiga grunder. Det omvända skulle vara otänkbart – tänk er en psykoterapeut som inte råder en patient med akuta magsmärtor att gå till läkare utan försöker behandla denne med psykoterapi. Ett ämne som tangerar detta är psykiatrins problem, som höstkonferensen tog upp. Pia Eresund och undertecknad har skrivit en rapport därifrån.
Ett område där psykoterapeutiska teorier vinner alltmer gehör är inom neurovetenskapen där ledande forskare som Jaak Panksepp, Oliver Turnbull och Mark Solms försöker föra samman de olika disciplinerna. Eva Basch-Kåre rapporterar personligt från en konferens i Trieste där neurovetenskap mötte psykoanalys. Neurovetarna förklarar de subtila kopplingarna mellan olika delar av våra hjärnor och hur vi från tidigaste spädbarnstid formas till dem vi är, beroende på de nära omsorgspersonernas förmåga att reglera känslor, förhindra stress och anknytningstrauman – ett samarbete som påverkar olika kemiska substanser i våra hjärnor och som sätter igång eller förhindrar olika slags processer.
Hjärnan är relationell och vi är beroende av äkta möten, något som den nyligen bortgångne psykologen Daniel Sterns forskning om spädbarn också visade, från en psykodynamisk synvinkel. Anna Sylvén skriver om sina viktiga möten med Stern, om hans och Christofer Bollas tankar om hur så kallade ”moments-of-meeting” uppstår och hur ögonblickets psykologi gestaltas i den psykoterapeutiska relationen.
Även Freud var förstås påverkad av sina möten. Detta beskriver Kajsa Brundin i sin artikel som behandlar Ewa Rudviks avhandling om Freud och hans förebilder, inte minst Charcot som anses vara neurologins fader. Freud var kreativ och hämtade inspiration från angränsande vetenskapliga områden. I det sammanhanget vill jag nämna Sven Sjöqvists anmälan av en högintressant bok om social konstruktionism, som knyter an till flera av artiklarna i det här numret. Den tar upp frågorna om hur svårt vi har att ifrågasätta och problematisera rådande föreställningar om hur människan fungerar och det naturvetenskapliga paradigmets dominans – och vad det är som har essens – inom psykoterapins område tas många begrepp för givna, men tack vare bland annat neurovetenskapen och spädbarnsforskningen kan vi både få en del av dem bekräftade och andra avfärdade; vi befinner oss i ett ”space beeing a place full of mysteries and discoveries to come”, som vår illustratör uttrycker det.
Anna Christina Sundgren
