Psykoterapi – nummer 2 2020
Kära läsare
Ute blåser sommarvind, men i skrivande stund är det ännu högst osäkert hur skön den här sommaren kommer att bli. Världen är så fylld av oro och sorg, och vi har blivit smärtsamt påminda om hur ömtåligt livet är. Här i Sverige är vi ändå relativt sett lyckligt lottade. Vi kan tvätta händerna, sprita handtag och beställa hem mat. Gå ut och andas i skogen, förutsatt att vi håller avstånd till dem vi möter. Få vård om vi trots allt skulle bli allvarligt sjuka.
Men
ingen vet hur länge det kommer att vara så här och vad följderna i samhället kan
bli. Givetvis har i denna situation behovet av samtalsstöd och psykoterapi ökat,
samtidigt som kravet på social/fysisk distans gör detta svårare att tillgodose.
Därför behöver vi våga oss på att till en del ersätta psykodynamisk psykoterapi
IRL med virtuella möten. Det är det säkert redan många som gör. Men visst hade
det varit bra med mer kunskap om hur man bäst gör detta och det var därför extra
oturligt att Psykoterapicentrums vårkonferens, som hade detta tema, fick ställas
in. Vi hoppas att den kommer att kunna hållas till hösten.
Det är just om följderna av Corona inom vår profession som Anders Nyman och Tomas Wånge har skrivit varsin krönika, ”Karantänkt” och ”I spåren av Corona”. Och eftersom vi behöver utbyta tankar med varandra om hur den här krisen påverkar vårt arbete vill vi gärna fortsättningsvis ha fler texter från er med- lemmar om detta ämne till tidskriften!
Det är nog många som har reagerat på att allt psykiskt lidande i massmedia numera kallas för ”psykisk ohälsa”, ett till synes praktiskt och lättförståeligt begrepp. Men är det egentligen det? Vad vi kallar saker och ting har betydelse för hur vi tänker om dem. Hur påverkar det synen på psykiska problem att man börjar tala om ”ohälsa” istället för ”lidande”? Kan detta medikaliserande språkbruk rentav bidra till att göra lidandet svårare och mer kroniskt? Denna angelägna fråga diskuterar Hans Kaatari i sin artikel ”Om psykiskt lidande och språkets performativitet”.
Medikaliseringen av synen på psykiskt lidande har också föranlett det brittiska Psykologförbundet att skapa ett alternativ till diagnossystemen DSM och ICD. Detta presenterades kort av Dunja Grisell redan i nr 4/2019 av Psykoterapi. I detta nummer redogör Fanny Marell närmare för det nya ”The Power Threat Meaning Framework” — ett alternativ till rådande psykiatriska diagnostik.
Drömmar finns också ofta med i psykoterapeutiska processer, men detta har på senare tid inte givits så mycket uppmärksamhet. Cecilia Hector reflekterar i essän ”Drömarbete” över den roll som drömmar och tolkning av dem har spelat i de terapier hon arbetat med.
Christer Forsberg har läst Jonna Bornemarks bok ”Det omätbaras renässans” och reagerat på att det, som han uppfattar det, är själva mätningsproceduren som där blir boven i dramat. Riktigt så enkelt är det inte, menar han, även i vårdsektorn måste man ta reda på i vilken utsträckning som målen för arbetsinsatserna uppnås. I sin artikel försvarar Forsberg psykologins
och psykoterapins vetenskaplighet och varnar för att en alltför antiintellektualistisk inställning kan spela ”vissa politiska rörelser” i händerna. Vi har bett Jonna Bornemark skriva ett svar och i det förtydligar hon hur hon tänker om mätandet. Eventuellt blir det ett fortsatt tankeutbyte i frågan i nästa nummer.
Vidare kan vi berätta att psykoterapimottagningen för unga, som tidigare drevs av Stadsmissionen i Stockholm och som hotades av nedläggning, fortsätter med nytt huvudmannaskap och under namnet 1825/Terapicenter för unga vuxna. Jag har intervjuat den nya verksamhetschefen Lovisa Kim om detta.
Ha
en så fin sommar som det går att få detta konstiga år! Det kommer i alla fall
att finnas gräs, blommor, humlor, fjärilar, fågelsång och någonstans att bada.
Vi ses igen till hösten och då är läget förhoppningsvis lugnare.
Pia Eresund
Samordnande redaktör
