Insikten nr 3 2009
Med detta nummer inför vi något som ni nog redan lagt märke till. Vi har en ny typ av omslag. Vi vände oss till Institutionen för grafisk design och illustration på Konstfack, där ett antal studenter på masternivå har arbetat fram förslag till omslag åt oss. Vi har blivit djupt imponerade av de förslag vi fått. De kommer att pryda tidningens framsida det närmaste året. Först ut är Eva Jauss, som beskriver sin bild på följande sätt (på engelska eftersom svenska inte är hennes modersmål):
”My cover illustration is an abstract solution
consisting of a process or a development. The
starting point is a symbol; a stone that symbolizes
someone or something unopenable, solid
and seemingly unbreakable.
While opening up, the process starts to develop.
Abstract geometrical forms come out of the
stone, emblematizing thoughts, feelings and
emotions, unfold themselves and start to grow
into something more complex.
The forms start to develop, change colours,
while one is connected to and cause the other.
They seem to be 3-dimensional and touchable.
The end of the process becomes more clear and
focused and results in an output.
My illustration is about allowing one’s own feelings
and thoughts to open up. While and after
talking about them, the personal thoughts will
be more focused than before. I decided for a
round composition because it is a continuing
process.”
Är inte detta en fin beskrivning av en terapiprocess?
Om vi så går över till innehållet i
detta nummer inleds det med en artikel
som skildrar en person som var med på
den tiden den psykodynamiska
psykoterapin ännu var i sin linda. I
Den röde doktorn. Anders Torold och det
samhällskritiska perspektivet har
Sven Sjöqvist gått till
de skrifter Anders Torold lämnade efter
sig och också intervjuat anhöriga och
närstående till honom. Fram träder en
person med
stort engagemang och kunnande, som,
trots att han tidigt gick bort, fick
stor betydelse för framväxandet av den
nya psykiatrin.
I Skolvägran – ett försök till
analys utifrån psykoanalytisk teori
anlägger Mikael Färnkvist
ett klassiskt freudianskt perspektiv på
ett konkret problem som han
stöter på i sin vardag inom
barnpsykiatrin. Han ställer frågan om
skolvägran kan ses som ett symptom i den
betydelse Freud lägger i begreppet. Med
två fallbeskrivningar visar han på hur
symptombegreppet i det ena fallet går
att applicera, men att det i det andra
blir svårare och väcker frågor bland
annat kring skillnader i familjestruktur
idag och på Freuds tid.
Anna Christina Sundgren
ger i Hur vi skapar varandra – genus
sett ur ett relationellt och
traumaperspektiv en beskrivning av
hur genus kan förstås som en
intersubjektiv konstruktion, något som
skapas i det mellanmänskliga mötet men
som också får
en djup intrapsykisk betydelse. Hon
sätter också in genus i ett
traumaperspektiv och menar att
genusstereotyper som ”machomannen” eller
”den snälla flickan” ofta har sitt
ursprung i traumatiska upplevelser.
SAPU (Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning) har firat sitt 15-årsjubileum och firade med en stor konferens. Ett uppskattat bidrag var en fallpresentation av Rachel Wingfield, psykoterapeut och ordförande för CAPP, the Centre for Attachmentbased Psychoanalytic Psychotherapy i London. Hon beskrev öppet och nära psykoterapin med en av svåra trauman skadad kvinna. Lotta Landerholm var reflektör och ger i Lämna mig inte här! Från övergivenhet till anknytning genom relationell psykoterapi en redogörelse för psykoterapins förlopp och också sina egna kommentarer till presentationen.
Vid RPC:s kongress utsågs
Imre Szecsödy till
hedersledamot i föreningen för sitt
outtröttliga arbete för den
psykodynamiska psykoterapins plats inom
psykiatrin. I en kort artikel, vars
rubrik utgörs av hans motto – Carpe
Diem – Never Ever Give Up – ger han
sin syn på förändringsarbete i stort och
det som är specifikt för den
psykodynamiska psykoterapin. Han
avslutar med att uttrycka sin stora
tilltro
till RPC:s förmåga att satsa alla sina
krafter för att behålla den
psykodynamiska psykoterapins plats i
samhället – i nuet såväl som i
framtiden. Låt oss på
allvar lyssna och ta till oss Imre
Szecsödys ord – att fånga dagen och inte
ge upp och komma ihåg att vi har en djup
kunskap som behövs i samhället.
Christina Flordh
