Psykoterapi – nummer 3 2018
Kära läsare!
När ni läser detta är det höst igen, efter den hetaste och torraste sommaren i vårt land sedan man år 1858 började dokumentera temperaturen. Vi har fått vårt lystmäte av sol och bad, men också nedbrända skogar, nödslaktade djur och intorkade skördar. Gamla och sjuka har mått dåligt av värmen. Vi vet nu att växthuseffekten snabbare än man tidigare trott kommer att medföra temperaturökningar, stormar och översvämningar. Detta får mycket allvarliga följder på stora delar av klotet. Och ändå dröjer vi på steget med att sätta in mer effektiva motåtgärder.
Vi
psykoterapeuter vet att det inte går att leva utan ångest, att det bästa är att
acceptera ångesten. Men ibland klarar människor av olika skäl inte detta och
räddas tillfälligt av den grundläggande försvarsmekanismen bortträngning. Så är
det också med den så kallade klimatångesten. Somliga ser faran i vitögat och
förhåller sig proaktivt. De säljer bilen och köper elcykel, sätter upp
solceller, avstår från Thailandsresan, slutar äta kött, börjar odla grönsaker
och engagerar sig politiskt eller i olika miljöprojekt. För andra känns hoten på
en gång övermäktiga och overkliga, och det krävs då ytterligare psykologiska
försvar för att hålla ångesten borta. Man stämmer in i förnekandekören: ”Det här
är överdrivet, alarmistiskt, klimatet har alltid förändrats periodvis, inte
säkert att det beror på koldioxidutsläppen. Det blir nog inte lika varmt nästa
sommar. De andra, större länderna borde göra något, det spelar inte så stor roll
vad vi gör och förresten har vi redan gjort tillräckligt.”
När jag skriver detta är utgången av årets val ännu oviss. Men minnet är kort och det finns många andra skriande behov i samhället som troligen återigen prioriteras framför den svåra miljöfrågan. Som vi så gott det går försöker hålla borta tankarna från.
Även Freud hade sina blinda fläckar och om det handlar Tomas Wånges text i detta nummer av Psykoterapi, första delen av en artikel om var psykoanalytisk/ psykodynamisk teori står idag. Att man undvikit en nyanserad diskussion av Freuds teoribygge har troligen varit till skada för den allmänna attityden till såväl psykoanalys som psykodynamisk psykoterapi, menar Wånge. Det finns som bekant vissa brister som hänger samman med såväl teorins skapare som tidsandan när den skapades. Här diskuterar Wånge vad sådant som undvikandet av modersrelationen, generaliseringen av oidipuskomplexet samt synen på sexualitet och könsidentitet har inneburit för utvecklingen av teori och praktik.
Utbildningen i psykodynamisk psykoterapi har under de senaste 25 åren genomgått stora förändringar. Den har kopplats mer till aktuell forskning och de akademiska kraven på examensuppsatserna har ökat betydligt. Samtidigt har antalet psykoterapier och handledningstimmar minskat, liksom även omfattningen av egenterapi. Gunnar Carlberg och Siv Boalt Boëthius har genom en enkätstudie till berörda lärare, handledare och studerande närmare studerat de förändringar som på senare år skett i Ericastiftelsens utbildning i barn- och ungdomspsykoterapi. Studien ingår i ett större projekt som handlar om utvecklingen av professionell identitet som psykoterapeut.
Om den japanske författaren Murakami skrev Daniel Sykes redan i förra numret. Här återkommer han med en analys av den inre process som herr Takazi, huvudpersonen i en av Murakamis romaner, genomgår. Det handlar om att omvandla obearbetade traumatiska upplevelser till psykiskt hanterbara erfarenheter, med stöd av en stark relation till en annan person. En process som således har stora likheter med en psykoterapeutisk process.
Vladimir Jović från Serbien medverkade i vårkonferensen och vi har fått hans föredrag i artikelform, på engelska. Det handlar om att växa upp i skuggan av krigstrauman, något som numera många unga gör även i vårt land. Jovic beskriver dehumaniseringen hos soldater som tvingas utföra grymma handlingar. Det är en schizoid skyddsmekanism hos individen och att senare återetablera den depressiva positionen och re-humaniseras är en svår och smärtsam process. I många fall överförs istället traumatiseringen till nästa generation. I två fallbeskrivningar beskriver Jovic hur söner till män som varit med i kriget har påverkats negativt i sin psykiska utveckling.
Intensiv psykodynamisk korttidsterapi (ISTDP) har på senare år inspirerat många psykoterapeuter, och Björn Elwin är en av dem. Här reflekterar han engagerat kring ett seminarium med Jon Fredericksson som handlade om patienter med starkt motstånd mot behandling. Det finns mycket att vinna på att anamma det mer systematiska förhållningssättet i ISTDP, och även på att använda mer video i utbildning och handledning, menar Elwin.
Som vanligt finns det mycket annat intressant att läsa i tidskriften, till exempel ett referat av Finn Skårderuds föreläsning om MBT vid ätstörningar. Vi tar gärna emot fler sådana referat, samt tips om kommande konferenser som kan vara av intresse att bevaka för tidskriften. Glädjande nog har vi i det här numret även rapporter om aktiviteter i såväl Örebros som Stockholms lokalföreningar.
Slutligen
beklagar vi att presentationen av Jacob Mechler som anmälde boken Dynamiska
korttidsterapier i förra numret blev felaktig. Den ska vara så här: Jakob
Mechler, leg psykolog. Privatpraktiserande psykolog speciellt inriktad på
psykodynamisk korttidsterapi.
jakob@jmpsykologi.se.
Pia Eresund
Samordnande redaktör
