Psykoterapi – nummer 3 2023
Kära läsare
Vad drömmer vi om på natten och hur mycket minns vi av drömmarna? Vi människor har nog alltid fascinerats av och försökt tolka våra drömmar. Varifrån kommer denna gränslösa och svårbegripliga värld och vilket samband har det som händer där med våra vakna liv? I forna tider sågs furstarnas drömmar som budskap från högre makter och drömtydning kunde följas upp av politiska åtgärder. Numera vet vi att drömmen tillverkas i våra egna hjärnor och att de budskap den kan ge oss handlar om ökad förståelse av oss själva och vår livssituation. År 1900 kallade Sigmund Freud drömmen för ”kungsvägen till det omedvetna” och arbete med drömmar har sedan dess varit centralt inom såväl psykoanalys som psykodynamisk terapi.
Drömmen
och det omedvetna var temat för Psykoterapicentrums vårkonferens och
istället för referat från denna intressanta konferens kan vi denna gång
presentera artiklar som skrivits av de tre föredragshållarna – Stephan Hau:
Experimentell och klinisk forskning om drömmens betydelse; Gunnar Berggren: En
kungsväg till omedvetet inre och yttre liv; Louise Edberg: Drömmatris. Hau
ger en översikt av hur teorin för psykoanalytiskt arbete med drömmar har
utvecklats sedan Freuds tid, Berggren beskriver och diskuterar hur drömmar kan
användas i psykoterapi och psykoanalys, medan Edberg beskriver hur man kan
använda drömarbete för att utveckla arbetet i grupper. Det senare fick vi på
konferensen dessutom uppleva i en mycket uppskattad praktisk övning med en
drömmatris.
Om det ständigt aktuella förhållandet mellan individ och grupp, ensamhet och gemenskap, handlar Inge Widlunds artikel Gruppens fenomenologi. Inledningsvis beskriver Widlund hur tyngdpunkten i detta förhållande alltifrån renässansen har förskjutits i riktning mot dagens starka individualism. Därefter presenteras och diskuteras på ett översiktligt sätt de gruppanalytiska teorier som används inte bara i psykoterapi utan även inom företagsutveckling. Så återvänder Widlund till frågan om hur individen anpassar sig till den grupp hen är beroende av och avslutar bekymrat:
Det är uppenbart att medan den tekniska utvecklingen accelererar så verkar den sociala och psykologiska utvecklingen för länge sedan ha avstannat, med undantag för den snabba förmågan till anpassning till nya tekniska och spatiala villkor. Men när det gäller samverkan och samarbete människor emellan, konfliktlösning och hållbara och jämlika livsformer så kan man inte annat än att konstatera att vi fortfarande lever på en primitiv nivå.
I artikeln De mänskliga relationernas koreografi: den existentiella ohälsans gestaltning ger Anna Rédei uttryck för en kanske än större oro. Efter att ha beskrivit det stora mänskliga behovet av gemenskap och sociala ritualer, kommer hon in på digitaliseringens negativa inverkan på våra relationer. Mänskliga kontakter riskerar nu dessutom i många sammanhang att ersättas med kontakt med AI-robotar. Redei visar med hjälp av ett fiktivt exempel från en film hur detta kan skada förmågan att relatera till en annan person med egna behov och känslor, i ett verkligt här-och-nu.
Nu
ser vi fram emot höstkonferensen den 1 december som har det synnerligen
angelägna temat: psykodynamisk terapi i offentlig vård.
Pia Eresund
Samordnande redaktör
