Insikten nr 4 2009
Artiklarna
i det här numret
visar att
psykodynamisk
psykoterapi lever
och utvecklas trots
alla råsopar som
utdelats på sistone.
Ett exempel på nytänkande inom det psykodynamiska fältet beskriver Sven Sjöqvist, som har satt sig in i vad den relationella psykoterapin innebär och hur den förhåller sig till psykodynamisk psykoterapi av äldre datum. I Det relationella perspektivet – psykodynamiskt nytänkande kallar han den relationella psykoterapin för ”den tredje vågens psykodynamiska psykoterapi” och konstaterar samtidigt att det rör sig om en ny betoning, ett nytt perspektiv, snarare än en ny terapiform.
I Spegelhud redogör Elisabeth Skogsberg och Per Folkesson för en kvalitativ studie av unga kvinnors självskadebeteende där de kopplat samman psykodynamisk teori med könsteoretisk teori. Huden, menar de, kan ses som ett psykosomatiskt övergångsområde mellan inre värld och yttre verklighet. De tolkar de självskadande handlingarna som ”trubbel”, en ambivalens mellan anpassad underordning och subversivt uppror.
Rolf Holmqvist beskriver i Om betydelsen av fluktuationer i behandlingsalliansen hur psykoterapiforskningen alltmer börjar intressera sig för andra frågor än att bara jämföra olika metoder i effektivitet. Flera psykoterapiforskare har börjat studera alliansen mellan patient och terapeut. Det tycks som om att fluktuationer i behandlingsalliansen kan ge väl så goda behandlingsresultat, om inte bättre, än patientens upplevelse av en jämnt positiv allians.
Under våren besöktes Stockholm av två storheter på psykoterapiområdet: Jeremy Safran var inbjuden av Psykoterapistiftelsen och Patrick Casement av RPC. David Forsström lyssnade på dem och beskriver i Konst och vetenskap sina intryck från de två konferenserna. Han menar att Casement representerar en hållning som kanske är på väg bort från dagens psykoterapivärld, där det konstfulla hantverket och engagemanget i den individuella patienten är i fokus. Safran representerar en annan hållning, där det vetenskapliga och behovet av att veta vad som är verksamt dominerar. Två olika sätt att förhålla sig till kunskap och till psykoterapi.
Redaktionen har bjudit in Cecilia Modig, som har en bakgrund bland annat i R-förbunden och nu ingår i den expertgrupp som HSV tillsatt för att granska landets socionomutbildningar. Vi ville att hon skulle delge läsarna sin syn på tonläget i debatten om evidens, terapi, kostnadseffektivitet med mera. Hon gör det i Om värdet av psykoterapi.
Psykoterapiinstitutet, av många ansett som den psykodynamiska psykoterapins högborg, tvingades i våras trots protester, att lägga ner sin sammanhållna verksamhet där terapi, forskning och utbildning länge funnits under samma tak. Den 29 maj hölls ett välbesökt Öppet Hus inför nedläggningen. I En institution stänger portarna publicerar vi Sigmund Sobacks och Imre Szecsödys tal från den dagen.
Vi publicerar också RPC:s remissvar på Socialstyrelsens preliminära riktlinjer för behandling av ångest och depression, där man pekar på hur man ensidigt lyfter fram KBT och förbigår den forskning som faktiskt finns om att psykodynamisk terapi är en väl så effektiv behandlingsmetod vid dessa tillstånd och vidare att det bör finnas en mångfald metoder att erbjuda de patienter som söker hjälp inom offentlig vård.
Beslutet att godta
riktlinjerna har nu
skjutits upp på
grund av den massiva
kritik de stött på
från olika håll.
Det
är viktigare än
någonsin att
mobilisera alla
krafter för att
värna om patientens
valfrihet och att
möjligheten att
välja psykodynamisk
psykoterapi inom den
offentliga vården
inte stryps. RPC:s
arbete har kanske
aldrig varit
viktigare och för
att det ska vara så
slagkraftigt som
möjligt behövs en
stark uppslutning
bakom det.
Om varje RPC-medlem värvar en medlem så blir vi dubbelt så många!
Christina Flordh
