Psykoterapi – nummer 4 2015
Kära läsare!
Just
nu händer det. De stora folkvandringarnas tid är inne och Sverige är målet för
en mycket stor del av de flyktingar som söker ett nytt land att bo i. Det talas
om systemkollaps och de politiska motsättningarna i frågan är hårda. Vi har haft
ett skolmord och flera asylboenden har bränts ner. Gränskontroller har
tillfälligt införts, men ingen tror på allvar att det kommer att minska antalet
flyktingar. En sak är säker, vi står inför en stor socioekonomisk utmaning – att
bättre än hittills lyckas med integrationen av nyanlända och att samtidigt säkra
hållbarheten i välfärdssamhället för både oss som redan bor här och för dem som
flyttar hit.
Detta kommer att kräva ett intensivt samarbete. Det handlar om sådant som barnomsorg, utbildning, bostäder, kommunikationer, sjukvård – och ja, psykisk hälsovård! Den psykiska ohälsan är idag kanske vår största folksjukdom och ligger bakom merparten av alla sjukskrivningar. Förutom stort lidande för de drabbade kan det få konsekvenser för nästa generation, då barnen ofta utsätts för olika typer av omsorgssvikt och övergivanden.
En liten men viktig del av behandlingsutbudet inom den offentliga psykiatrin är psykodynamisk psykoterapi. Men inom den så kallade Rehabiliteringsgarantin, som syftar till att minska sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa, har man så gott som uteslutande satsat på medicin och KBT. Dessutom utförts behandlingen ofta av icke legitimerade terapeuter. Det har varit svårt att uppmärksamma media på detta problem, men när nu åtta år har gått och satsningen har visat sig totalt misslyckad, har styrelsen i RPC äntligen lyckats få in en debattartikel i Svenska Dagbladet: Ge alla möjlighet till kvalificerad psykoterapi vid psykisk ohälsa – och skrota rehabiliteringsgarantin. Artikeln av Gunnar Bohman, Eva Mari Eneroth-Säll och Marie-Louise Ögren återges i det här numret av vår tidskrift. Hittills har den delats av över 6 000 personer på Facebook.
Anknyter till temat hållbarhet gör Siv Boalt Boëthius’ och Marie-Louise Ögrens artikel om handledning i psykodynamisk psykoterapi. God handledning är en grundbult för god kvalitet vid klinisk psykoterapeutisk verksamhet, hävdar de. Men också att handledning i vissa sammanhang kan missbrukas, något som är viktigt att uppmärksamma. Här vill jag tillfoga att RPC:s vårkonferens 2016 kommer att ha handledning som tema, och att redaktionen gärna tar emot fler texter om detta.
Hållbar är även den referensram som är avsedd att vara ett stöd i psykologiskt arbete med invandrar- och flyktingproblematik. Den är utarbetad av Binnie Kristal-Andersson, som av egen erfarenhet vet hur det är att flytta till och etablera sig i ett nytt land. Hon låter oss även få ta del av två noveller som ingår i hennes kommande novellsamling.
Andra världskriget tvingade mängder av människor på flykt. En som inte flydde, utan rentav frivilligt lät sig interneras i koncentrationsläger, var holländskan Etty Hillesum, vars märkliga efterlämnade dagböcker nu har inspirerat till två essäer i vår tidskrift. Den första skrevs av Johan Berg (Insikten 2/2010), och den andra av Christina Bergil finns i detta nummer. Det är svårt att inte bli berörd av Ettys djupa förvissning om att livet trots allt är vackert och meningsfullt.
Den vilseledande tankefiguren eller tvistefrågan arv eller miljö? är enligt Lars-Erik Berg ännu inte helt bortrensad. Berg hävdar att det viktiga sker i mötet mellan arv och miljö och att det första man ska göra för att förstå en problematisk process är att undersöka vilket samspel den ingår i. Han ifrågasätter också, liksom Magnus Kihlbom och jag i förra numret, den aktuella synen på ADHD som något helt biologiskt betingat. Vidare anser han att psykologin har närmat sig neurologin, men neurologin har tyvärr inte gjort motsvarande närmande till psykologin.
Om dynamiken i och betydelsen av tidiga skamkänslor, den så kallade ”vita skammen”, skriver Lennart Ramberg. Denna vår första negativa sociala emotion är enligt Ramberg självförstärkande och inkluderar ett självmedvetande. Teoretiskt anknyts här, förutom till nyare teorier, även till Mahlers teori om närmandefasen i individuations-separationsprocessen.
Psykiatern Harry Stack Sullivan är kanske mest känd för sitt arbete på det berömda mentalsjukhuset Chestnut Lodge i USA, där man behandlade gränspsykotiska patienter med psykoterapi. Tomas Wånge menar att Sullivan var en av de mest originella tänkarna inom dåtida amerikansk psykiatri och måste ses som en förgrundsfigur inom relationell psykologi. I den här första delen beskrivs Sullivans liv och arbete, i nästa nummer följer en analys av hans teoretiska resonemang.
Så har Anders återigen varit på bio med psykoanalytikerna och presenterar tankar kring filmen Min lilla syster, en mångbottnad historia om anorexi.
Som
ni ser finns det mycket att läsa i årets sista nummer av Psykoterapi, men tyvärr
inga bokanmälningar. Hör gärna av dig om du vill hjälpa till med detta. Det
kommer in en del recensionsexemplar av ny facklitteratur och vi kan även
beställa sådana från förlag som inte rutinmässigt skickar till oss.
På återseende år 2016!
Pia Eresund
