Psykoterapi – nummer 4 2018
Kära läsare!
Nyligen fick vi veta att förskrivningen av antidepressiva läkemedel återigen har ökat kraftigt. Det gällde inte minst barn och ungdomar, trots att det saknas tillräcklig kunskap om hur medicinering på sikt påverkar deras utveckling. Under 2017 ska 5 200 barn mellan 10 och 14 år ha fått antidepressiva läkemedel! Som enligt Göran Högberg, specialist i barn- och ungdomspsykiatri och som intervjuades i såväl Sveriges Radio som Aftonbladet, sällan hjälper och dessutom kan ha allvarliga biverkningar för den åldersgruppen. Han ansåg att Socialstyrelsen borde ändra sina riktlinjer för behandling av depression hos barn och unga. Idag kommer psykoterapi – särskilt psykodynamisk sådan – in alldeles för sent i förloppet, först efter det att SSRI-behandling har misslyckats.
För
kliniskt deprimerade vuxna kan antidepressiva medel vara till hjälp och är
ibland nödvändiga. Dock hjälper det inte alla, och sällan på längre sikt. Men vi
måste förstås erkänna att psykoterapi inte heller alltid hjälper. Det finns
forskning som visar att en del människor rentav mår sämre efter psykoterapin än
före, och att återfall är ganska vanligt. Detta diskuterar Daniel Maroti
i sin artikel. Bland annat finner han att utfallet av den Helsingfors-studie som
jämförde korttids- och långtidsterapi kan tyda på att en orsak till de många
återfallen kan vara att många behandlingar helt enkelt är för korta. Vi får inte
heller glömma att för patienterna betona att psykoterapi kräver mycket eget
arbete och inte är någon mirakelkur, avslutar Maroti.
Som psykoterapeut möter man inte sällan människor som känner sig hotade i nära relationer och har svårt att slappna av och använda sig av samtalsterapi. Deras tidiga erfarenheter har varit psykiskt traumatiserande och ofta har de även utsatts för våld i sina relationer. Terapeuten måste då skapa trygghet för att patienten ska våga/orka konfrontera sina uppdämda och förnekade känslor. Men den som har skadats av relationer behöver ibland också ett tillfälligt skydd mellan sig och terapeuten. Därför kan det vara bra att vid sidan av samtalet erbjuda ett mellanområde för lek och kreativitet, i form av bild, dans eller musik. Som även kan fördjupa och underlätta hela bearbetningsprocessen.
Om detta höll Anna Gerge på Psykoterapicentrums vårkonferens ett spännande föredrag. Vi har fått en artikel av henne, där hon illustrerar med fallbeskrivningar och sammanfattar senare års forskning om konstnärliga terapiformer.
Relationen mellan handledare och psykoterapeut har vissa likheter med den psykoterapeutiska relationen. Mycket har skrivits om de så kallade parallellprocesserna och om relationens betydelse i handledningen. I den relationella psykoterapin betonas detta ännu starkare och förhållandet mellan handledare och terapeut ses som mer jämbördigt och samskapande. Rebecka Giardina har inom ramen för sin artikel även intervjuat Rolf Holmqvist som tillsammans med David Clinton har skrivit boken ”Relationella perspektiv på handledning”.
Tomas Wånge avslutar i detta nummer sin kritiska granskning av dagens psykoanalytiska/psykodynamiska teori. Han kommer fram till att psykoterapi är en unik vetenskaplig aktivitet som inkluderar individens subjektiva meningsskapande och att det terapeutiska förhållningssättet bör vara icke metodfixerat och baserat på modern teoribildning.
Upprepade gånger har jag här efterlyst fler rapporter om lokalföreningsaktiviteter. Därför kändes det extra tråkigt att Camilla Sörbackens rapport från Stockholmsföreningens årliga informationskväll Psykodynamiskt café inte kom med i förra numret. Men nu är den med, tillsammans med en rapport om ett nytt möte denna höst med föredrag av Christina Lloyd. Och jag upprepar: skriv och berätta om vad ni gör och vad som händer i era distrikt! I dessa hårda tider – klimatet i samhället har knappast blivit mer positivt inställt till psykodynamisk psykoterapi – behöver vi hjälpas åt med att hålla ihop föreningen och inspirera varandra till nya aktiviteter.
Efter
att jag skrivit ovanstående har Psykoterapicentrum hunnit ha höstkonferensen där
ny intressant forskning om psykoterapi presenterades. Det hann vi tyvärr inte
rapportera om i detta nummer, men det finns redan ett utmärkt referat på
www.psykodynamiskt.nu.
I samband med detta vill jag också flagga för att forskare vid Psykologiska
institutionen på Stockholms universitet söker psykoterapeuter som vill medverka
i ett kliniskt forskningsprojekt. En inbjudan finns på
Psykoterapicentrums
hemsida (samt på sidan 49 i detta nummer).
Pia Eresund
Samordnande redaktör
