Psykoterapi – nummer 4 2022
Kära läsare
Mannen, som i Almedalen utförde det tragiska mordet på psykiatrisamordnaren Ingmarie Wieselgren, hade haft kontakt med psykiatrin och fått diagnosen Aspergers syndrom men i övrigt inte så mycket hjälp. En ung man som även hade nazistiska sympatier och planer på ett större terrordåd à la Breivik. Ytterligare ett sorgligt bevis på att psykiatrin behöver kunna erbjuda mer än diagnoser och medicin till förvirrade och förbittrade personer.
Går
det att tillämpa psykoterapeutisk kunskap för att på ett kollektivt plan
motverka skamdrivet och destruktivt beteende, frågar sig Görgen Olsson i
artikeln ”Skam och skamlöshet”. Hans utgångspunkt är att människans
förmåga att uthärda och handskas med skam och skuld är ett viktigt fundament i
sociala grupper, eftersom annars de individer som inte har denna förmåga kan
flyta ovanpå och utnyttja de andra. Men kanske är det möjligt att skapa en
gemensam ideologi som utgör en motkraft mot den skamlöshetens och
samvetslöshetens ideologi som numera tycks vara så spridd i vårt samhälle.
Det låter som ett angeläget projekt. In med psykoterapeuter i samhällsplaneringen! På ett liknande sätt resonerar Lina Holmgren i Den existentiella psykoterapins potential. Hon beskriver hur människor idag framför allt eftersträvar att få uttrycka sin subjektivitet i en tillvaro med en till synes gränslös valfrihet. Men samtidigt krävs hög prestation och rörlighet, och inte sällan leder allt detta till sammanbrott. Författaren argumenterar för att den existentiella psykoterapin, som betonar såväl individens frihet som nödvändigheten av ansvar och meningsfullhet, kan vara en välbehövlig motvikt.
Även om inte alla blir skamlösa narcissister, verkar det som att sociala media gör många av oss alltmer beroende av ständig bekräftelse. Om detta handlar Thomas Silfvings text Flykten till ofriheten. K(l)ick i vår nutid. En tankeväckande veklagan över hur våra liv riskerar att plottras bort på nätet.
När Billy Larssons bok Arton myter om Freud och vägen framåt kom ut bad vi Tomas Wånge att anmäla den. Han svarade att i så fall ville han först få en egen Freud-text klar. Det lyckades han med och i detta nummer bidrar han därför såväl med artikeln Freud och psykoanalysen igår och idag som med en recension av Larssons bok.
Mycket har förändrats på drygt 100 år och de flesta vetenskapliga teoriers tillämpningsområden förändras med tiden, påpekar Wånge. Även synen på vetenskap i sig förändras. Det är därför inte konstigt att delar av Freuds teori inte stämmer överens med senare psykologisk forskning och teoribildning. Men avslutningsvis konstateras att den psykoanalytiska grundmodellen för hur den terapeutiska relationen kan underlätta en läkande psykologisk bearbetningsprocess hos patienten – ”den psykoterapeutiska spelplanen”– alltjämt håller för att bygga vidare på.
Cecilia Bergstedt har utforskat betydelsen av längtan till ”en hemliknande men ouppnåelig plats” hos människor med alkoholism. I artikeln Hemlängtan ger hon belysande exempel från såväl fack- som skönlitteratur om alkoholism, där det ofta förekommer känslor av att inte höra hemma och längta efter en trygg tillflyktsort. Bergstedt uttolkar det som ”en form av hemlöshet, oförmåga att härbärgera sitt liv” samt att man försöker ”reda sig ett hem i ruset”, men där går det inte att ”röra sig mellan brist och tillfredställelse eller mellan förening och separation”. Det vill säga i det verkliga, aldrig helt trygga vuxenlivet.
Carin Hartmann har i projektet Don’t kill your darling, samlat ett femtiotal bilder ur den internationella konsthistorien, vilkas motiv hon på psykodynamisk grund försöker tolka och sätta i samband med hur mäns våld mot kvinnor hanteras i vår egen samtid.
I detta nummer finns en förkortad version av en del i projektet: Den eviga frågan. Det rör sig om en gammal holländsk målning som föreställer en pojke som med en pinne i handen står inför sin troligen gravida mamma och sina systrar. Hartmann funderar i sin text kring vad som rör sig i pojken när han förstått vad könsskillnaden mellan honom och dem innebär, men också kring vilka följder i form av mindervärdes – och hämndkänslor detta kan leda till.
En tanke slår mig: Kan möjligen den holländska konstnären Albert Neuhuys, som levde en bit in på 1900-talet, ha hört talas om Freuds teori om små pojkars fallos-centrering och är det förklaringen till pinnen? Eller är det snarare så att den här bilden på sätt och vis kan ses som en bekräftelse av den delen av Freuds teori? Hur som helst känns det inspirerande och roligt att få ta del av Hartmanns projekt och vi i redaktionen hoppas att hon nästa år ska återkomma med fler bidrag.
Om maskulinitet – i den psykoterapeutiska situationen – handlar även Gudrun Olssons artikel: Vad innebär maskulinitet? Disputationssituationens metaforik. Gudrun utgår i denna text från sin opposition på en doktorsavhandling av Jakob Ulenius: Maskulinitetens mening. En fenomenologisk undersökning av den psykoterapeutiska situationen.
Vidare skriver Cecilia Hector denna gång om en bok som borde vara av stort intresse för psykoterapeuter: Sympati för djävulen av Johan Heltne. En självbiografisk beskrivning av alexitymins ursprung.
Att psykotiska patienter kan ha stor nytta av psykoterapi vet vi numera, men på 1970-talet ansågs detta som så gott som otänkbart. Jag minns hur fantastiskt det kändes när man fick höra talas om att den unga kuratorn Barbro Sandin på Säters sjukhus vågade ta sig an schizofrena patienter och även kunde visa på goda resultat. Som föredragshållare, författare och debattör kom hon sedermera att få ett stort inflytande inom psykosvården. Nu har hon gått bort, 93 år gammal, och Sverker Belin har skrivit en minnestext – Barbro Sandin, en legendar har gått ur tiden.
Avslutningsvis kommer här en önskan från oss i redaktionen: Det här är en medlemstidning som för sitt innehåll är beroende av texter som skickas in av medlemmar och andra intresserade personer. Det fungerar för det mesta alldeles utmärkt bra och vi är verkligen ytterst tacksamma för alla de fina artiklar vi får. Men det skulle också vara fint med lite fler texter som mer konkret beskriver sådant som arbetssituationen för psykoterapeuter, rapporter om olika medlemsaktiviteter i föreningen, reflektioner över läsvärda fackböcker. Så om du kan bidra med något sådant, hör av dig!
Allra
sist vill vi önska er alla
God Jul och Gott Nytt År!
och på återseende år 2023.
Pia Eresund
Samordnande redaktör
