Insikten nr 5 2009
Handledning är något som alla terapeuter har stor erfarenhet av och många arbetar med. Trots det har inte många artiklar om handledning förekommit i Insikten. Den första artikeln i det här numret råder bot på detta. Björn Vikström ger oss i Harold Searles och nutida relationellt inriktad handledning en ingående beskrivning av hur synen på handledarens roll förändrats inom den psykoanalytiska rörelsen. Hans utgångspunkt är Harold Searles, pionjär i sitt sätt att tänka på motöverföringen både i rollen som terapeut och handledare. Vikström reflekterar över hur Searles tankar fångats upp av och utvecklats vidare i nutida psykoanalytisk handledningsteori.
Daniel Stern, som i flera decennier försett psykologer och psykoterapeuter med en ny, välgrundad och mycket användbar utvecklingsteori, utsågs i september till hedersdoktor vid Stockholms universitets samhällsvetenskapliga fakultet. I samband med det höll han en installationsföreläsning vid Psykologiska institutionen: Forms of Vitality. Inger Säfvestad var där och ger ett kort referat.
Också en annan konferens gick av stapeln vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet under september. Den 9 september hölls en heldagskonferens med temat Framtidens psykoterapi. Bakom konferensen stod en arbetsgrupp bestående av ledande representanter för olika psykoterapiinriktningar. Konferensen var alltså ett exempel på att samarbete över gränserna är möjligt. Anna Lazar rapporterar därifrån.
Ytterligare en tilldragelse som väckte intresse under september var att Paul Wachtel var i Sverige och höll föredrag vid Stockholms och Linköpings universitet och vid Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning (SAPU). Wachtel demonstrerade vad det rent praktiskt innebär att arbeta relationellt. Åtminstone i Wachtels tappning innebär det mycket långt gångna ansträngningar att värna om alliansen och ett gott samarbetsklimat mellan terapeut och klient.
Sven Sjöqvist bevistade konferensen vid SAPU och ger sina reflektioner kring den i Wachtel i Stockholm. Han är mycket entusiastisk men menar samtidigt att mycket av det Wachtel för fram ställer en hel del av äldre psykodynamisk teori på ända och skapar därmed en ontologisk osäkerhet. Men frågan är om vi inte med den relationella teorin fått en beskrivning som mer överensstämmer med vad som faktiskt sker i de flesta terapirum än mycket av äldre psykodynamisk och psykoanalytisk teori.
I september firade också Transkulturellt Centrum 10-årsjubileum. Jag, Christina Flordh, gick dit lockad av ett intressant program och av att informera mig
om Centrets verksamhet. Inbjudna gäster var Lars Jacobsson, Karin Johannisson och Lars Dencik. I 10-årsjubileum på Transkulturellt Centrum refererar jag något av de intressanta föredragen och ger tips om hur man kan få information om centret.
I På spaning efter familjeterapin ger Gustaf Berglund ett fylligt referat från en konferens i Tällberg i slutet av augusti dit trehundra familjeterapeuter kommit. Några av de tongivande familjeterapeuterna hade bjudits in för att ge sin syn på vad familjeterapi är, vad bra familjeterapi är och vad en bra familjeterapeut gör.
Under Debatt publicerar vi en reaktion på en tidigare artikel i Insikten av Staffan Carazo (i Insikten 4/07). Bruno Adler menar att Carazo gör sig till tolk för den gängse synen på Reich som ensidig och att han enbart framhäver Reichs teoretiska arbete kring karaktären men nedvärderar hans teorier kring sexualitetens frigörande kraft. För att ge en mer rättvisande bild av Reich och hans verk berättar Adler om sin erfarenhet av att vara patient hos en orgonomist, det vill säga en terapeut som arbetar i Reichs efterföljd i En psykodynamiskt utbildad psykologs
upplevelse av Wilhelm Reichs Orgonterapi.
Till sist något om omslagsbilden, som är gjord av Mari Johnsen, en av de elever på Institutionen för grafisk form och design på Konstfack som hörsammade
vår förfrågan om att komma med förslag till oss på lämplig omslag till vår tidning. Hon skriver så här om sin bild (i fri översättning av mig):
Jag vill med mitt förslag visualisera kommunikation på ett abstrakt och visuellt sätt. Det är ett samtal mellan två personer, symboliserat av ett slags moln av färger och mönster. ”Molnet” är olika på höger och vänster sida, eftersom olika människor kommunicerar på olika vis, somliga pratar kanske mer i stora ord, medan andra är mer detaljerade.
De två som talar med varandra symboliseras av två kaffekoppar, och rummet som samtalet sker i är hållet i försiktiga färger, eftersom samtalen ska komma
i fokus.
Christina Flordh
