Ordföranden har ordet
Amor Fati – älska ditt öde
Att rakryggad böja sig för det som är dig givet; det du har att finna dig i; det som är som det är.
Samtidigt som du oförväget söker påverka det som inte är givet; det som kan och kanske bör vara annorlunda.
Så
utmanas du av särskiljandets dilemma – ett av grundackorden
i livets konst – som alltid söker sin gestaltning i
salutogena psykoterapier. Så bjuder särskiljandet och
föreningen upp varandra till dansen, som frigör terapins
potential. Begränsningar när möjligheter och ger dem
riktning och mening; möjligheterna vitaliserar gränserna och
ger dem innebörd.
Vad kan, bör, vill du påverka och vad har du att anpassa dig till? Vad kan, bör, vill vi gemensamt – som RPC – förändra och vad ska vi stilla låta vara? Hur vårdar vi vårt Amor Fati?
Vi utmanar de krafter, som vill exkludera dynamisk, humanistiskt orienterad psykoterapi eller försöker underordna den en medicinsk rationalitet. Vi värnar och vidareutvecklar vårt perspektiv genom att stå upp för de humanistiska värden all salutogen terapi vilar på och vitaliseras av. Vi går alltmer ut i en aktiv dialog med vår samtid – främst en intresserad allmänhet, kultur- och mediasektorn, då de har störst potential att förändra den nuvarande tidstrenden. Vi stiger alltmer fram och delar med oss av de unika erfarenheter vi har. Vi tar det utvidgade terapeutiska ansvaret.
Många av er har gjort – och gör – viktiga insatser för den psykoterapeutiska kulturen i Sverige:
Några av er har skrivit ett remissvar på missbruksutredningen, som har rönt stor uppmärksamhet i media, på behandlingsverksamheter och bland beslutsfattare. Andra har deltagit i möten med Riksdagens Socialutskott och där visat på vad ett humanistiskt alternativ innebär för svensk missbruksvård. Flera av er har genom ett initierat forskningsarbete och genom välformulerade artiklar avslöjat rehabiliteringsgarantins misslyckande och hur särintressen – i detta fall KBT-terapeuter och terapeutiskt oprövade men finansiellt smarta företag – har gynnats på patienters och klienters bekostnad; samtidigt som seriösa terapeuter har exkluderats. Andra medlemmar – på bland annat S:t Lukas och Röda Korset – har påvisat de absurda konsekvenserna av upphandling inom vård och omsorg, när kvalitetskriterier i realiteten negligeras till förmån för lägsta pris. RPC Stockholm anordnar Öppna Hus, där mångfalden och kreativiteten inom dynamisk terapi levandegörs. Många har deltagit i Sveriges Radio program, har samlat in namn, åstadkommit avgörande insatser på era arbetsplatser och i kontakter med beslutsfattare och så vidare.
Detta är bara ett litet axplock ur all den energi, glädje och kreativitet vi samfällt och framgångsrikt utövar.
För mig står det klart att utan RPC vore den dynamiskt, humanistiskt orienterade psykoterapin marginaliserad – och att med ett vitalt RPC vitaliseras psykoterapin och får mening.
Det finns en ideologifixerad tes, som återkommer i angreppen på vårt perspektiv. Den hävdar att vård och omsorg skulle ”effektiviseras” om marknadens vinstbegrepp får råda inom välfärdssektorn. Jag menar att detta är en destruktiv tanke. Vården och Vinsten är oförenliga storheter! Privatiseringsprojekt inom välfärdssektorns vård, skola och omsorg kräver specifika kriterier för att bli meningsfulla:
- Upphandlingsenheterna måste besitta en mycket hög och specifik kompetens för att kunna precisera och formulera kvalitetskriterier för vård och omsorgssektorn, som skiljer sig radikalt från marknadsorienterad varu- och tjänsteproduktion, och för att kunna göra en korrekt urvalsbedömning.
- Kontrakten mellan uppdragsgivaren och utföraren av tjänsten måste vara ytterst noga preciserade, speciellt vad gäller kvalitetskriterierna för intentionerna, visionerna, målet och utförandet av tjänsterna.
- Tillsynsmyndigheterna måste besitta kompetensen att kunna avgöra verksamheters kvalitet samt ha resurser att kontinuerligt inspektera dessa och ha modet att snabbt stänga de som ej uppfyller kraven.
- Det måste finnas reella möjligheter att skapa konkurrens mellan utförarna och valfrihet för klienterna/ brukarna/patienterna.
- Beslutsfattare måste förstå den ideella sektorns oumbärliga betydelse för välfärdssektorn.
Erfarenheterna av privatiseringsvågen med syftet att påtvinga välfärdssektorn kapitalavkastning är tydliga. De har stimulerat bygg-, trafik- och renhållningsenheter, men varit förödande för verksamheter fokuserade på omsorg, vård, behandling eller lärande. Där det mänskliga mötet är kärnan i verksamheten, är det helt enkelt omöjligt att seriöst tillämpa de fem nödvändiga kriterierna. Detta inser riskkapitalister och smarta företag, läkemedelsindustrin och oseriösa terapeuter, som har funnit en mjölkkossa i det gemensamt finansierade mänskliga mötet. Vinsten och vården förblir två oförenliga storheter, om vi värnar etiska principer som tillgänglighet, rättvisa, integritet, ansvar, kärlek och omsorg. Kärnverksamheter kan däremot med fördel drivas i privat regi av företag, som inte har vinsten som mål, den ideella sektorn eller av intraprenörer inom den gemensamma sektorn.
En annan ideologisk tankefigur, som försöker att skaffa sig hegemoni, är tendensen att psykiatrisera ”själslivet”: Mänskliga problem och existentiella dilemman omdefinieras till psykiatriska diagnoser, behandlares diagnoser tolkas som en personlig egenskap hos patienten, särintressen dominerar forskningen, psykoterapeutisk praxis och teori ska underställas en positivistisk, medicinbiologisk rationalitet, verksamheter med ett psykoterapeutiskt perspektiv motarbetas, det salutogena folkhälsoperspektivet negligeras.
Utifrån våra etiska insikter med en väl genomtänkt vision och strategi och med tillit till våra gedigna erfarenheter och vår teoretiska kompetens antar vi med glädje och tillförsikt de spännande utmaningar vi står inför.
Vi arrangerar två stora konferenser i år på temat Psykiatriseringen av ”själslivet”. Åsa Moberg och Per Magnus Johansson kommer att tala i Göteborg fredagen den 23 mars, Svein Haugjsgjerd med flera i Stockholm den 16–17 november. Vi ses också på ”Sveriges Framsida” den 24 mars till en regionkonferens, där vi möts för att se hur RPC på bästa sätt möter dessa utmaningar och blir den naturliga oasen, där Sveriges terapeuter tankar, vilar och vitaliseras. Självklart ordnar vi glada fester i anslutning till konferenserna. Många av oss kommer också att stråla samman på Psykoterapimässan den 10–12 maj, där vi arrangerar många spännande seminarier och paneler.
Så väl mött till en utmanande samtid!
MBH
Lance Cederström
