Ordföranden har ordet
Huvudfotingarna, som plaskar runt i ankdammen
En delegation av präster och munkar från Vatikanen besökte buddhistiska präster och munkar. När de kom tillbaka, berättade munkarna om fantastiska samtal med sina bröder. Prästerna hade mest grälat.
Den
terapeutiska sekterismen är en seglivad barn - sjukdom i
Sverige. Den finner sin näring i en destruktiv strävan att
uppnå terapeutisk hegemoni och den överlever genom
terapeuters ovilja och oförmåga att förundras och lära av
patienters och klienters unika livserfarenheter. Den
försöker ersätta den terapeutiska praxisens komplexitet med
teoretiska förenklingar och den hävdar att praxis är ett
förverkligande av teoretiska antaganden. Andra terapeuters
omsorg om den psykoterapeutiska kulturen tolkar den som ett
försåtligt angrepp på sin egen inriktning. Den lever i en
inskränkt bekvämlighet.
RPC värnar och vidareutvecklar den psykoterapeutiska mångfalden inom svensk vård och omsorg. All terapi utgår ju ifrån patientens/klientens behov och finner sin legitimitet genom att tillmötesgå detta behov. Alla människor blir till genom sitt unika sätt att skapa meningsfullhet i tillvaron. Därför ska det terapeutiska mötet vara individanpassat och terapi ska vara lättillgänglig. Vi verkar för ett förtroendefullt samarbete med andra psykoterapeutiska perspektiv, där vi gemensamt vårdar och utvecklar den terapeutiska praxisen och teorin, remitterar till varandra och lär av varandra och så vidare.
Den avgörande skiljelinjen går inte mellan de terapeutiska perspektiven. Den går mellan seriösa och patientsolidariska terapeuter, som har intentionen att lära av patienten/klienten för att vidareutveckla sin teori och praxis, och oseriösa och inkompetenta terapeuter, som ytterst styrs av egenintressen och inskränkthet.
Avgörande i salutogen terapi är terapeutens förmåga att möta patienten/klienten i det psykoterapeutiska ögonblicket, patienten/klientens unika behov och förväntningar samt allt det liv som patienten/klienten lever utanför den terapeutiska relationen. Terapeutisk metod när eller tär denna relation och förklarar endast en mindre del av terapins resultat.
De erkända riktningarna rymmer en sådan gedigen erfarenhet och vitalitet att de befinner sig i en ständigt pågående förändringsprocess.
Den moderna forskningen är här en god vän att bjuda in i våra rum. Vi behöver på ett mer genomtänkt sätt verifiera och dokumentera våra verksamheter och tillsammans med forskare skapa samarbetsformer och metoder, som förmår undersöka det mångdimensionella terapeutiska mötet.
Utifrån vår patientsolidariska värdegrund och vårt etiska perspektiv är vi tillmötesgående, när seriösa medier granskar inkompetenta terapeuter – vilken inriktning de än månde hava; eller när de undersöker de starka krafter, som försöker att begränsa mångfalden och en individrelaterad vård och omsorg; eller när de sätter sökarljuset på smarta riskkapitalister och oseriösa vårdbolag; eller när de avslöjar särintressen inom forskningen.
Vi utmanar de starka krafter, som vill begränsa den terapeutiska mångfalden, inskränka patienternas/klienternas valmöjligheter och som gynnar särintressen inom vård, omsorg och forskning.
Jag menar att vi blir en meningsskapande röst i samhället genom att värna och vidareutveckla PDT och all psykoterapi, som vilar på en humanvetenskaplig grund. För att klara denna utmaning behöver vi också reflektera över hur vi vitaliserar vår egen organisation.
RPC bildades bland annat för att skapa en psykoterapeutisk legitimation och vara en intresseförening för legitimerade psykoterapeuter, så småningom huvudsakligen för psykodynamiska legitimerade psykoterapeuter. Det fanns också en ambition att värna humanistiska värden i vård och omsorg och att stå upp för ett humanvetenskapligt perspektiv.
Vi har varit framgångsrika: Legitimationen finns, psykoterapi är en del av svensk vård och omsorg och vi har haft – och har – ett avgörande inflytande i många sammanhang. Psykoterapeuters fackliga och skråmässiga intressen har SSR alltmer tagit sig an genom Yrkesföreningen. Jag menar att detta är bra och att RPC ska ha ett nära samarbete med SSR kring dessa frågor. Samtidigt får vi möjligheter att vidareutveckla RPC som en psykoterapeutisk värdeorganisation, som vilar på en humanvetenskaplig värdegrund. En förening som värnar humanistiska värden i vård och omsorg och är det naturliga forumet för psykoterapeuter och andra med denna värdegrund. Detta är ett spännande tema, som vi behöver samtala om och reflektera kring.
Vi har också en annan utmaning: Att bli fler och yngre. Vårt utåtriktade arbete förutsätter att vi har ett mandat att tala för våra psykoterapeutiska värden. Utifrån allmänhetens och den politiska sfärens perspektiv får vi detta mandat inte bara genom våra värden och innehållet i vår verksamhet. Vi måste också representera en ansenlig del av Sveriges psykoterapeuter, det vill säga vi måste vara betydligt fler än vi är idag. Vi har även intentionen att vara en oas, där medlemmar vilar, vitaliseras och skapar mening och lust. Ett stimulerande föreningsliv kräver en ”kritisk massa” av tillräckligt många medlemmar. Jag menar också att den höga medlemsavgiften skapar en tröskel, som alltför många anser alltför hög. Hur öppnar vi upp vår förening? Hur blir vi fler och yngre?
Så till något spännande: ”Psykiatriseringen av själslivet” är temat på Höstkonferensen den 16:e november. Vi belyser här några intentioner hos de krafter, som motarbetar en humanvetenskaplig terapeutisk kultur genom
– Att patienter/klienter fråntas rätten till en valfrihet och en individanpassad terapi.
– Att psykoterapeutisk praxis och teori underordnas en medicinteknologisk rationalitet.
– Att ”själslivet” psykiatriseras och psykiatrin medikaliseras.
– Att behandlares diagnos tolkas som en egenskap hos patienten.
– Att det förebyggande folkhälsoperspektivet negligeras eller motarbetas.
– Att forskning urholkas genom särintressen.
Föreläsare är Susanne Osten och Svein Haugjsgjerd. Självklart avslutar vi en stimulerande dag med en härlig fest…!
Så står den efterlängtade sommaren leende i dörröppningen och lockar mig att dansa in den ljumma natten och sedan – saligt trött – stilla lägga mig ner och se det skira ljuset randas…
Ha en sköön sommar.
MBH
Lance Cederström
