Psykoterapi – nummer 2 2015
Med utgångspunkten –
”När idéer välkomnas till
diskussion skapas kreativitet”
Med förväntan och inspiration inför den nya kongressperioden tackar jag för förtroendet att fortsätta som ordförande för RPC. Den förra perioden var mycket händelserik på många plan och det har funnits ett stort engagemang hos styrelsen, där alla velat bidra till den fortsatta utvecklingen av RPC. Perioden har även kännetecknats av ett livaktigt och gott diskussionsklimat i riksstyrelsen, ett gynnsamt klimat för kreativitet där ordinarie och suppleanter varit lika aktiva oavsett roll.
De återkommande mötena med ordförandena i lokalföreningarna har också bidragit till diskussion och kreativitet. Omvärldsuppfattningen vidgas och bilden blir mer mångfacetterad och komplex genom det. Det har än mer skapat förståelse för hur betydelsefullt det är att RPC riks har en god förankring i lokalföreningarna och känner till lokalföreningarnas verksamhet och bekymmer.
Den 13:e mars genomfördes vårkonferensen ”Den omätbara människan” i Malmö med hjälp av RPC Skåne. Gunnar Bohman, Dan Stiwne och Helene Granqvist stod för programmet och vi fick under dagen se Helenes film ”Konsten att vara människa”. Filmen gjorde mig starkt berörd, den väckte många tankar och reflektioner om i komplexiteten att vara människa, här reduceras inte personerna i filmen till diagnoser. Utan den gav en inblick i människors liv, utan filter och försköning. Betraktaren får följa människan bakom fasaden, det jag möter i min vardag som terapeut i terapirummet. En film med fokus på människan som subjekt och den komplexitet det innebär. Både vårkonferens och kongress har samarrangerats med RPC Skåne som vi från riksstyrelsen riktar stort tack till för ett lyckat och praktiskt välfungerande arrangemang.
Efter en regionkonferens/kongress, där jag tycker att vi hade livfulla och på många sätt konstruktiva diskussioner, går vi nu vidare in i en både intressant och spännande tid. Det handlar om utveckling och förändring utifrån de senaste kongressbesluten, där vi inom RPC nu bland annat kommer kunna använda oss av nätverk i projektform för en speciell aktivitet/fråga eller nätverk i ett geografiskt område. En förändring som vi hoppas ska göra organisationen mindre tungrodd och mer flexibel.
Frågan om ändring av RPC:s namn låg som en proposition från styrelsen till kongressen. Vid kongressen beslutades att frågan ska diskuteras i styrelsen ett varv till, för att sedan tas upp i ordförandegruppen den nionde maj. Därefter kan ett slutligt förslag om en namnändring läggas fram.
Vid kongressen och i diskussionen på regionkonferensen var det tydligt att det finns ett fortsatt starkt intresse bland delegaterna av att fortsätta utveckla samverkan mellan lokalföreningen och riksförening, så att vi i riksstyrelsen driver frågor som är väl förankrade uti i lokalföreningarna. Samtidigt som riksstyrelsen fick ett fortsatt mandat att arbeta vidare med den betydelsefulla uppgiften att ta plats för psykoterapi i det offentliga rummet genom uppvaktningar, skrivning av remissvar och anordnande av konferenser.
Vid kongressen röstades, efter livlig diskussion, en motion igenom gällande gruppstorleken för handledning under handledarutbildning. För att kunna får godkänd auktorisation krävdes tidigare att man under handledarbildningen hade maximalt 4 deltagare per handledningsgrupp. Vid beslut på kongressen ändrades maxantalet per grupp till 6 deltagare.
I RPC:s utåtriktade arbete fortsätter vi den strävsamma uppgiften att ta plats för psykodynamisk psykoterapi i det offentliga rummet. När jag tänker på att det är ett långsiktigt arbete som kräver tålamod, brukar jag samtidigt skänka arbetarrörelsens pionjärer en tanke på hur de strävade för rösträtt. Jämfört med dem har vi en enkel uppgift. Det handlar om att synas och höras, göra uppvaktningar och vara envis och förstå att det är ingen annan som kommer ge oss det utrymmet, om vi inte aktivt arbetar för det själva.
Inför den kommande perioden har jag en förhoppning om att vi ska ha fortsatt dialog med Socialdepartementet och dess båda utskott dit vi återigen är inbjudna i slutet av maj. Vidare bedriva fortsatta påtryckningar på Socialdepartementet och riksdagens social- och socialförsäkringsutskott, där vi också kommer rikta blicken mer mot regioner och landsting.
Någon kanske undrar vad det är som driver mig och andra i styrelseuppdraget. Själv har jag tagit utgångspunkten i mitt dagliga arbete som psykoterapeut. Den utveckling som varit under i vart fall de senaste 10 åren, där samhälleliga beslut och skeenden ökat trycket på ramen i terapirummet och skapat en negativ dominoeffekt som på många sätt drabbar psykoterapeuter och psykodynamisk psykoterapi. Att man från politiskt och myndighetshåll velat gå in och i detalj styra vad som ska ske mellan behandlare och patient/klient. Det går emot allt jag lärt mig om hur psykoterapi bör bedrivas. Fortfarande är min utgångspunkt i arbetet som psykoterapeut att jag får vara med och hjälpa någon finna sin unika mening. Det handlar om förståelse för inre processer där hållande och lyhördhet är centralt och där tydliga ramar ger utrymme för de processerna. Processer och ramar som jag vill skydda genom mitt engagemang i RPC.
Till
sist vill jag rikta ett stort tack till vår avgående kassör, Gabriella
Schwihilik. Hon har haft ett mycket tufft uppdrag under de senaste två åren, med
en inledningsvis svår ekonomisk situation och många administrativa problem att
lösa. Något hon klarat mycket bra. Så stort tack till dig Gabriella och stort
tack även till Paul Benér och Stephanie Bergh, som lämnade styrelsen, för det
engagemang och arbete ni lagt ned!
Eva Marie Eneroth Säll
