Psykoterapi – nummer 3 2013
Med gynnsam vind i seglen…
Många krönikor har skrivits om den hotade psykodynamiska psykoterapin och det har funnits starka skäl till det. Men nu händer saker som pekar i en annan riktning. Det är som om en gynnsam vind börjat blåsa, om än försiktigt. Ett exempel är att RPC får mer utrymme i media och i det offentliga rummet, genom möten med politiker i Riksdagens socialutskott och socialförsäkringsutskott och möten med partier som visar intresse för det vi talar om. Våra frågor lyftes av oppositionspartier i interpellationsdebatten i början av sommaren. Vi får snabbt kontakt och det finns ett intresse för de frågor vi lyft i samband med rehabiliteringsgarantin.
Lance Cederström skrev i en av sina tidigare krönikor: ”om psykoterapin skall vara en vitaliserande och hälsobringande kraft, som skapar mening och livsmod för människor, så måste vi, som inser psykoterapins betydelse, träda fram och agera.”
Jag skulle vilja säga att det är precis det som har skett och det är just genom att ta plats i det offentliga rummet som intresse väckts hos andra. Jag och flera med mig har blivit uppriktigt förvånade över att där vi förväntar oss motstånd finns istället en önskan om information och kunskap. Det har funnits en efterfrågan på och en nyfikenhet på den kunskap vi bidrar med i dessa frågor. Att ta plats i det offentliga rummet är också ett sätt att värna utrymmet för den terapeutiska ramen och den inre verkligheten.
Det vi i riksstyrelsen framförallt riktat fokus på och lyft fram är Rehabiliteringsgarantin, just för den negativa dominoeffekt den inneburit för möjligheten att bedriva psykodynamisk psykoterapi. Kritik vi framfört är att regeringen satsat cirka en miljard per år 2008-2013, på huvudsakligen en metod – KBT, samtidigt som modern forskning visar att det inte längre är meningsfullt att efterfråga vilken terapimetod som är bäst. Etablerade terapimetoder har samtliga idag en väldokumenterad och kraftfull effekt. Vi har också visat att flexibla behandlingsmetoder och ett brett behandlingsutbud har bättre träffsäkerhet än en standardiserad teknik. Att effekten av psykoterapi är mer beroende av egenskaper hos patienten och terapeuten än av metod eller teknik.
Vi har visat att rehabiliteringsgarantins inriktning på en metod bryter mot hälso- och sjukvårdslagen. I den står det: ”När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar.” (SFS nr: 1982:76: § 3 a)
Vi har visat att KBT-behandlingar utförts av personer utan erforderlig kompetens, det vill säga utan att vara leg psykoterapeuter, vidare att behandlingar har utförts under flera år av personer med endast 7,5 högskolepoäng i KBT och att det finns en övertro på metoden samtidigt som behandlarens kompetens tappar betydelse. Vi har visat att KBT-behandlingarna inte i någon grad har minskat sjukskrivningstalen, vilket var något regeringen eftersträvade med rehabiliteringsgarantin.
Vi har även lyft fram Finlands ersättningssystem för psykoterapi som ett gott exempel och en förebild. Här följer en kort jämförelse:
Det är en modell som omfattar både psykodynamisk psykoterapi (PDT) och KBT – som ersätter upp till 80 sessioner, jämfört med Sverige som ersätter 10 sessioner, en modell som kräver utbildade terapeuter, jämfört med Sverige som inte kräver utbildade terapeuter. Den anknyter till moderna forskningsresultat (evidensbaserad praktik), till skillnad från Sverige där modellen avviker från moderna forskningsresultat. Modellen kräver matchning mellan terapi/patient, till skillnad från Sverige där ingen matchning mellan terapi/patient sker. Patienten kan fritt välja terapeut och terapiform bland godkända terapeuter – till skillnad från Sverige där ingen valmöjlighet finns inom ramen för rehabiliteringsgarantin.
Trots att ersättning ges till upp till 80 sessioner i Finland kostar modellen betydligt mindre än den svenska. De har också visat att sjukskrivningstalen väsentligt minskat för den aktuella gruppen.
Nu ser jag fram emot höstkonferensen den 15 november i Stockholm, som vi har kallat Psykodynamisk psykoterapi i nytt ljus – om aktuell forskning, kunskap och framtidsvisioner! Vi riktar blicken mot framtiden och erbjuder er verksamma psykoterapeuter mer kunskap på ovan nämnda områden. Det kommer att bli en spännande och intressant dag med medverkande som Tor-Johan Ekeland och Björn Philips. Dagen avslutas med paneldiskussion där SBU, Socialstyrelsen samt politiker från Socialutskottet medverkar. Jag är oerhört nyfiken på den paneldiskussionen!
Som
avslutning vill jag rikta ett stort tack till alla er som hört av er till mig
och styrelsen med uppmuntrande ord och glada tillrop bland annat i samband med
interpellationsdebatten i riksdagen i början av juni då psykodynamisk
psykoterapi och KBT, mångfald och kompetens debatterades.
Eva Marie Eneroth Säll
