Psykoterapi – nummer 3 2014
Så är det höst och det är dags
att kura skymning en stund…
Kanske låter det allt för stillsamt och introvert för en del av er, men kura skymning är speciellt och något jag verkligen tycker om. Det där mellanläget när det börjar skymma. Det är vilsamt och ger utrymme för tanke och reflektion. Något som behövs mellan höstens alla aktiviteter.
Drygt ett år, nästan ett och ett halv år, har jag varit ordförande. En period som varit oerhört händelserik och mycket spännande och där RPC under perioden ytterligare flyttat fram sina positioner och skapat utrymme för det psykodynamiska perspektivet. Ett stort arbete har lagts ned på yttre större aktiviteter som uppvaktningar, yttranden, konferenser samtidigt som mycket kraft lagts på det inre arbetet i föreningen. Det hade varit ett omöjligt uppdrag utan en engagerad och aktiv riksstyrelse.
Jag har i alla krönikor sedan den första skrivit mycket om de aktuella stora frågorna, om dialog med myndigheter och politiker. Vad jag inte skrivit så mycket om är aktiviteten i RPC:s olika lokalorganisationer runt om i landet. Jag har förmånen att återkommande ha dialog med ordförandena i lokalföreningarna och vet genom det att mycket aktivitet pågår runt om i landet. Det är Freud-caféer, seminarier, föreläsningar och mycket annat. I Skåne har exempelvis medlemmar i föreningen aktivt medverkat till att rehabiliteringsgarantin fått en annan utformning än landet i övrigt. En modell där psykodynamisk psykoterapi finns med som ett självklart behandlingsalternativ. Något som öppnar möjligheten för RPC-medlemmar att driva den frågan även i andra landsting.
Tanke, reflektion och inspiration är också något vi kommer få utrymme för vid RPC:s höstkonferens, där vi återigen håller psykoterapiforskningen i fokus. Ett betydelsefullt område för oss inom RPC, där det nu är tydligt att forskning om psykodynamisk psykoterapi börjar ta allt mer plats. Årets höstkonferens har fått rubriken: ”Vad passar vem? – Aktuell psykoterapiforskning”, den äger rum den 22 november som ett samarrangemang med Psykologiska institutionen, Stockholms universitet där Bruce Wampold, Patrick Luyten, Olavi Lindfors med flera medverkar. Ett intressant program du kan läsa mer om på vår hemsida. Det går också redan nu att anmäla sig till höstkonferensen genom vår hemsida www.rpc.nu. Glöm inte anmäla dig till festen på kvällen!
Ökad kunskap och information om aktuell psykoterapiforskning och olika perspektiv inom fältet är betydelsefullt för att öka platsen för psykodynamisk psykoterapi. Det har stor betydelse vilket perspektiv man väljer vid rehabilitering av psykisk ohälsa. I den nuvarande rehabiliteringsgarantin är ett ensidigt metodval fortfarande överordnat kompetens och människor som är i behov av samtalsterapi väljs och sållas ut för att passa in på kriterierna i den snävt avgränsade målgruppen för behandling, i en kort behandlingsram.
Vi har från RPC:s riksstyrelse under senare tid lyft fram den finska modellen som ett alternativ till det ensidiga valet av KBT-behandling i rehabiliteringsgarantin. Utifrån den debatt som varit under våren/sommaren kring ökad psykisk ohälsa ser vi den finska modellen som en modell som snabbt skulle ge många av dem som idag inte ens får chansen till en samtalsbehandling/psykoterapi eller bara erbjuds utredning eller ett fåtal behandlingar en möjlighet att gå i både kortare och längre psykoterapier med ett maxantal på upp till 80 sessioner. En inkluderande modell som varit lyckosam i Finland och som efter flera år i projektform nu permanentas genom lagstiftning år 2011.
Den finska modellen anlägger ett bredare och mer inkluderande perspektiv på psykisk ohälsa. Den lyfter professionen och ger en god tillgänglighet till välutbildade och erfarna leg psykoterapeuter med självständig kompetens. I modellen ges psykoterapeuter ett större handlingsutrymme i val av behandlingsutformning och behandlingsmetod samtidigt som patienten själv kan välja mellan olika psykoterapeuter och olika utprövade och godkända terapier (PDT, KBT m.fl.). Modellen överensstämmer också väl med aktuell psykoterapiforskning.
I min vardag, i mötet med patienten, så förväntas jag ägna allt mer tid åt att diagnostisera patienter. Inom landstingen har jag fått information om att psykoterapeuter nu mera skall ställa diagnos vid varje samtal med patienten. Visst är det betydelsefullt att även tänka ur ett diagnosperspektiv, men om det perspektivet blir dominerande under en psykoterapi så förskjuts perspektivet i behandlingen från subjekt till objekt med objektivering som följd. Diagnosen lyfter fram symtomen som framträder vid olika tillstånd men tappar, som jag ser det, kärnan i det som gör att en människa söker psykoterapi. I terapirummet, i mötet, är det ofta tydligt att patienten/klienten lider. Att det är något som skaver, som om man inte får plats i sitt eget liv. Att man är rädd, känner tomhet. Att det finns en brist på något, kärleksbrist, brist på relaterande, om känslor av skuld och skam. Kanske har livet snabbt förändrats och något har skett som omkullkastar hela bilden av hur livet ska vara eller levas, det uppstår en spricka. Symtomen finns där givetvis men det centrala är berättelsen som träder fram eller bristen på berättelse, tomhet, som även det blir en berättelse. Människan i ett sammanhang, inte som en diagnos.
En förändrad rehabiliteringsmodell, som tar med de områden jag lyft fram från den finska modellen skulle ge ökat utrymme för det psykodynamiska perspektivet och förståelsen av människan i ett sammanhang. Men innan den finska modellen kan bli verklighet hoppas jag och riksstyrelsen att psykodynamisk psykoterapi redan i vinter ska kunna ingå som ett behandlingsalternativ i rehabiliteringsgarantin, när nytt beslut tas om den i nov/dec 2014.
Avslutningsvis
vill jag även påminna om Psykoterapimässan den 21-22 oktober där RPC medverkar
på olika sätt. Ett tillfälle att mötas och få inspiration. RPC kommer precis som
tidigare år att ha en egen monter med full aktivitet, så passa på och besök den
under mässdagarna.
Eva Marie Eneroth Säll
