Ordföranden har ordet
"Framhärda i min upprördhet"
när maktens klo vill kväsa dig
vanmakten smyger sig på
Då du reser dig
gör gemensam sak
Starka krafter vill kväsa all dynamisk, humanistiskt orienterad psykoterapi.
Vi ser det i utredningar, riktlinjer och omorganisationer:
– Psykoterapi ska omvandlas till en psykiatrisk subspecialitet
– En mångsidig psykoterapikultur ska ersättas med en terapeutisk monokultur bestående av KBT-modeller
– Psykoterapi ersätts med ”psykologisk behandling”
– Möjligheten att bli psykoterapeut begränsas till några få patologifokuserade yrkesgrupper
Intentionen är glasklar: Att avhumanisera vården genom att utesluta alla perspektiv, som inte helt underordnar sig en naturvetenskaplig rationalitet.
Vi reser oss mot denna svenska tidstrend och hävdar den psykoterapeutiska kulturens särart och unika värde för människor, samhället och kulturen. Utifrån våra unika erfarenheter och modern forskning visar vi på denna tidstrends orimliga antaganden och konsekvenser:
– Att Sverige blir alltmer isolerat vad gäller psykoterapeutisk teori och praxis
– Att patienter fråntas rätten till valfrihet och individanpassad terapi
– Att en bred och framgångsrik yrkeskompetens trängs ut från mottagningar och institutioner
– Att det förebyggande folkhälsoperspektivet negligeras eller motarbetas
– Att forskningen blir tendentiös och styrd av särintressen
– Att psykoterapeutisk praxis och teori underordnas en medicinskteknologisk rationalitet
– Att ”själslivet” psykiatriseras och psykiatrin medikaliseras
– Att behandlares diagnos tolkas som en personlig egenskap hos patienten.
RPC är en naturlig mötesplats för alla som vill vidareutveckla den psykoterapeutiska teorin och praxisen. Vi är en meningsskapande röst i samhället. Men för att klara av denna utmaning behöver vi utveckla vår organisation.
Vi måste bli fler medlemmar. Hur förändrar vi RPC:s organisation och arbetssätt, så att vi blir ett alternativ för fler psykoterapeuter?
Vi måste också föryngra oss. Medlemmarna har en alltför hög – och stigande – medelålder. Hur blir vi attraktiva för yngre terapeuter, vars erfarenheter och teoretiska receptivitet vi behöver?
Ett stimulerande föreningsliv kräver en viss ”kritisk massa” – en tillräckligt stor medlemsgrupp. Alltför många terapeuter är isolerade och saknar en naturlig gemenskap med en lokal RPC-förening. Detta är ett stort problem främst utanför storstadsregionerna. Hur öppnar vi RPC så att ”landsortens” föreningar kan bli större?
Allt fler vare sig kan eller får gå vidare från grundutbildningen till att bli leg psykoterapeut. Detta blir ett akut problem med de nya, snävare intagningskriterierna till psykoterapeututbildningarna. Dessa terapeuter har erfarenheter, som vi skulle ha stor glädje av att få dela. Hur tillmötesgår vi denna växande – och yngre – grupps behov?
Vi behöver också klargöra vilka vi vill rikta oss till och varför. Vi lever i omvandlingarnas tid präglad av förvirring, förhoppningar och farhågor. Detta märks tydligt inom vårdsektorn. Det är en förklaring till alla omorganisationer och tendentiösa riktlinjer och utredningar, som drabbar vården. Denna förvirring skapar frustation och uppgivenhet, men den ger även frön till kreativitet och förhoppningar. I detta samhällsläge har vi unika möjligheter att formulera ett dynamiskt/humanistiskt alternativ. I det arbetet vänder vi oss främst till de som långsiktigt och på ett genomgripande sätt kan förändra den nuvarande tidstrenden: En intresserad allmänhet, media- och kulturfolk. Vi fortsätter självfallet vårt trägna och delvis framgångsrika arbete med att påverka myndigheter, politiker och kollegor.
Vi har spännande utmaningar framför oss. Utifrån våra gedigna erfarenheter och teoretiska insikter och med en väl genomtänkt värdegrund, vision och strategi ser vi framtiden an med tillförsikt och glädje.
Så vill jag till sist tacka er för alla goda möten under året. Det är givande och lärorikt att få ta del av era synpunkter och det fina arbete ni gör.
Ha en God Jul och Ett Gott Nytt År!
MBH
Lance Cederström
