Psykoterapi – nummer 4 2014
En gynnsam vind fortsätter att råda
För ett år sedan skrev jag att en gynnsam vind börjat blåsa, om än försiktigt, för psykodynamisk psykoterapi. Jag är fortsatt optimistisk på det området och ser många tecken på att så är fallet. Vi har i RPC:s riksstyrelse fortsatt dialog med regeringspartier (de som tidigare var oppositionen) och departement. Men precis som tidigare finns det många olika intressenter på området som driver liknande frågor utifrån sina agendor. Det är med andra ord en spännande tid just nu och vi behöver vara många som står upp för psykodynamisk psykoterapi där frågan diskuteras i olika sammanhang.
Som jag skrivit tidigare så pläderar vi för den finska modellen, FPA-rehabiliterande psykoterapi, i dialogen med politiker/beslutsfattare som ett alternativ till rehabiliteringsgarantin. Den modellen är sympatisk på många sätt. Den anlägger ett bredare och mer inkluderande perspektiv på psykisk ohälsa. Den betonar behandlarens kompetens före metod och alla psykoterapeutiska inriktningar, som ger godkända legitimerade psykoterapeuter, inkluderas i utbudet som patienter kan välja mellan. Det är en modell där psykoterapeuter har en självklar plats både inom den offentliga vården och som privatpraktiserande psykoterapeuter. Modellen omfattar ett bredare spektrum av patienter med psykisk ohälsa och är inte, som rehabiliteringsgarantin, avgränsad till ett snävt urval av monodiagnoser inom ramen lätt/medelsvår ångest och depression. Terapierna kan vara upp till 80 sessioner på ett år och upp till totalt 200 sessioner på tre år. Det ger därmed bättre utrymme att anpassa behandlingen utifrån patientens behov och inte tvärs om.
Några eftertankar om Psykoterapimässan. Mässan var av ett väsentligt mindre format än den förra Psykoterapimässan. Uppskattningsvis var det mindre än hälften av antalet besökare jämfört med den förra. Tråkigt för arrangörerna, då man hade ett brett och intressant föreläsningsutbud under dagarna. RPC är inte längre med som arrangör utan bara som sponsor och därför vet jag inte hur resonemanget varit före och efter mässan. Jag hoppas trots allt att Psykoterapimässan ska finnas kvar även i framtiden, men kanske får man tänka om kring upplägg och utformning. Trots det minskade besökarantalet var det full aktivitet i RPC:s monter där RPC Stockholm höll i arrangemanget. Deltagandet i mässan krävde både tid och engagemang, därför vill jag och riksstyrelsen rikta ett stort tack för väl genomfört arbete, till alla som hjälpt till. Till montern kom många intresserade mässbesökare som ville veta mer om RPC, frågor vi driver, programmet på RPC:s höstkonferensen den 22 november, och personer som ville bli nya medlemmar.
På Psykoterapimässan handlade ett av passen om Akademikerförbundet SSR:s etiska kod för psykoterapeuter. Jag var där och lyssnade med intresse, då jag vet att SSR lagt ner ett omfattande arbete på sin etiska kod, där även RPC varit remissinstans. Jag och riksstyrelsen ser det som mycket positivt att de valt att lyfta den här frågan, eftersom de som fackförbund omfattar psykoterapeuter av alla psykoterapeutiska inriktningar. RPC har sedan lång tid tillbaka etiska riktlinjer och en etisk kommitté, men så är det inte inom alla psykoterapiinriktningar. Vi välkomnar därför att frågan om etiska riktlinjer lyfts av fler och att döma av intresset för passet om etisk kod på mässan är det många som intresserar sig för etikfrågorna.
I vårt remissvar till Akademikerförbundet SSR ser vi arbetet med etiska riktlinjer/etisk kod som något som bör växa fram i den egna organisationen utifrån de värderingar och den syn man har där. Det gör att RPC:s etiska riktlinjer inte kan ersättas med SSR:s etiska kod, utan de är båda dokument som kommer finnas vid sidan av varandra och ge olika infallsvinklar på etiska frågor beroende på organisationernas olika grunder. Diskussionen av SSR:s etiska kod på mässan visade tydligt att det finns ett brett spektrum av åsikter om vad en etisk kod eller etiska riktlinjer ska innefatta, vad som är självklart inom en psykoterapeutisk inriktning finns inte alls med i diskussionen inom en annan psykoterapiinriktning. För den som vill läsa hela vårt remissvar till Akademikerförbundet SSR så finns det på RPC:s hemsida www.rpc.nu.
Jag besökte också paneldiskussionen ”Rehabgarantin och dess utformning – vilka är förbättringsmöjligheterna?”. En panel där Gunnar Bohman medverkade för RPC tillsammans med Mårten Gerle från Socialstyrelsen. Samtalsledare var Titti Fränkel och Anders Klingström från Akademikerförbundet SSR. Intresset var stort för paneldiskussionen och många ur publiken engagerade sig aktivt i diskussionen. Kritik riktades både från Gunnar Bohman, RPC och Mårten Gerle, Socialstyrelsen, gentemot rehabiliteringsgarantins konstruktion och för att den inte fått avsedd effekt. Den var tänkt som ett sätt att minska sjukskrivningar vid psykisk ohälsa. I stället ökade antalet sjukskrivna samtidigt som modellen varit oerhört kostsam. Mycket av den kritik som framkom är synpunkter RPC tidigare lyft i diskussionen med politiker och i möte med bland annat Socialstyrelsen. Det är glädjande att även Socialstyrelsen i dag uttrycker sig kritiskt kring rehabiliteringsgarantin.
När det gäller frågan om psykodynamisk psykoterapi i rehabiliteringsgarantin gav Mårten Gerle uttryck för att Socialstyrelsen inte sett något hinder för inkluderande av psykodynamisk psykoterapi långt tidigare i rehabiliteringsgarantin. Han hänvisade då till 2012 års riktlinjer för ångest/depression. Han gav även uttryck för att det är själva utformningen av garantin och direktiven/ekonomiska styrmedel som gjort att satsningen i den blivit så ensidigt fokuserad på KBT. Samtidigt vet vi som arbetat med frågan i RPC:s riksstyrelse att Socialstyrelsen i ett nyskrivet remissyttrande till Socialdepartementet (oktober 2014) inte velat yttra sig om att psykodynamisk psykoterapi ska ingå i rehabiliteringsgarantin 2015, utan passar i sitt remissvar och hänvisar till de kommande riktlinjerna för ångest och depression som ska vara klara 2016. Som ni förstår blir jag inte riktigt klok på var de står i frågan egentligen.
Sammanfattningsvis en händelserik höst och när detta nummer kommer ut har även RPC:s höstkonferensen ”Vad passar vem? – Aktuell psykoterapiforskning” den 22 november genomförts. Ett samarrangemang med Stockholms universitet, Psykologiska institution, med en rad intressanta föreläsare. Jag vet i skrivande stund att intresset är stort och att vi fått in många anmälda deltagare. Så även på det området har vi vind i seglen. Till våren vill jag redan nu flagga för den kommande vårkonferensen ”Den omätbara människan” som kommer att gå av stapeln den trettonde mars 2015. När programmet är helt klart informerar vi på hemsidan och i medlemsbrev.
Som
avslutning vill jag rikta ett stort tack till alla er som hört av er till mig
och riksstyrelsen med uppmuntrande ord och tips i olika frågor, och som på olika
sätt bidragit till att ta fram information i frågor vi arbetar med. Utan stödet
från medlemmar som hört av sig hade vi exempelvis inte fått fram all den kunskap
vi i dag har kring den finska modellen.
Eva Marie Eneroth Säll
