Psykoterapi – nummer 4 2015
Mitt inne i ett avgörande vägval
med stor betydelse för arbetet
kring den psykiska ohälsan
Jag tänker i skrivande stund på regeringens fortsatta arbete kring psykisk ohälsa. Min och riksstyrelsens farhåga under årets dialoger/uppvaktningar med Socialdepartementet har varit att den nya regeringen ska upprepa den gamla regeringens misstag, genom att man utgår från ett allt för snävt perspektiv på psykisk ohälsa. Flera tecken har tolkats som om det skulle kunna bli så och vi har varit starkt oroade.
Med utgångspunkt från det har vi på olika sätt återkommande försökt trycka på för att föra in andra perspektiv i diskussionen kring den psykiska ohälsan. Nyligen kom även Riksrevisionens rapport om Rehabiliteringsgarantin. En granskning som fått namnet: ”Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner” som visar på de stora bristerna i mångmiljardsatsningen.
Granskningen visar bland annat att vården utarmas på kompetens och blivit smalare och mindre träffsäker. Legitimerade psykoterapeuter har på många håll ersatts av behandlare med kortare utbildning och med enbart kunskap i en terapimetod (korttids-KBT). Samtidigt har konsumtionen av psykofarmaka kraftigt ökat, så även sjukfrånvaron.
Alarmerande utöver Riksrevisionens granskning är att RPC får signaler från medlemmar om att behandlingar kortas alltmer. På många håll i landet anser man i praktiken att både den offentliga och privata primärvården fullgjort sitt ansvar för patienter med psykisk ohälsa om patienten får 3-5 samtal. Samtidigt vet vi att ersättningen fortfarande är 12 000 kr från staten för varje patient som behandlas och den förväntade behandlingslängden är 8–20 samtal. En förutsättning för att pengar ska betalas ut är att behandlaren har KBT-inriktning. Har behandlaren annan inriktning som psykoterapeut får vårdcentralen inga pengar alls, istället anses behandlaren vara en kostnad. Ekonomiska styrmedel påverkar på så sätt kvaliteten i behandlingen.
Riksrevisionens granskning tangerar de problemområden RPC tidigare informerat Socialutskott, Socialförsäkringsutskott och departement om. Det gav oss anledning att skriva en debattartikel ”Ensidighet skadar psykvården” även den i linje med Riksrevisionens granskning och som publicerades i SvD Brännpunkt den 8 november. Artikeln fick ett oerhört stort genomslag och i dag, knappt en vecka senare, har över 6 400 SvD-läsare delat artikeln vidare på Facebook. RPC:s debattartikel i SvD avslutas med orden:
”Ännu har den nya regeringen inte gjort någon förändring av
rehabiliteringsgarantin. Vi förutsätter att detta nu sker och att svensk
sjukvård anpassas till internationell standard enligt följande:
• Olika vetenskapligt utprövade psykoterapeutiska behandlingsmetoder görs
tillgängliga för alla med psykisk ohälsa och på lika villkor i hela
landet.
• Enbart psykoterapi utförd av legitimerad psykoterapeut bör ersättas med
offentliga medel.
• Patienten får rätt att välja den behandlingsmetod som passar hans eller hennes
behov och person bäst.
• Antalet behandlingstillfällen ska styras av patientens behov och svårigheter,
i linje med övrig sjukvård och motsvarande modeller i andra länder inom
EU.”
När ni läser detta har RPC haft möten med berörda myndigheter. Riksrevisionens kritik har även påtalats i riksdagens frågestund av Vänsterpartiet. Frågan kan också ha varit upp till debatt på fler sätt. RPC har tillsammans med Samrådsforum och en rad psykoterapiföreningar och patientföreningar skrivit ett gemensamt upprop med rubriken ”Ge alla möjlighet till kvalificerad psykoterapi vid psykisk ohälsa” som överlämnats till ministrarna Gabriel Wikström och Annika Strandhäll och till sjukvårdsdelegationen SKL. Socialdepartementet och SKL har förhandlat klart om rehabiliteringsgarantin och vad som blir fortsättningen för den.
Jag hoppas att regeringen vid den tidpunkten tagit till sig Riksrevisionens kritik kring rehabiliteringsgarantin och vågar tänka nytt och anpassa svensk sjukvård till internationell standard.
Det räcker med att titta på vårt grannland Finland och deras utvecklade modell för rehabiliterande psykoterapi för att hitta ett lyckat exempel på hur man kan gå tillväga. Sjukskrivningarna har där minskat med ca 30 % i den aktuella patientgruppen samtidigt som användning av psykofarmaka väsentligt minskat i gruppen. I Sverige har vi Region Skåne som vågat gå sin egen väg i rehabiliteringsgarantin. De har nu i en politiskt blocköverskridande överenskommelse skapat ett vårdval för psykoterapi med fler psykoterapiinriktningar som till en del kommit att likna den finska modellen.
Jag hoppas nu, precis som det ofta låter när man tillkännager vem som fått Nobelpriset i litteratur, att jag och många med mig ska få utropa: ” Äntligen!!!” men med avseende på en förändrad inriktning i regeringens arbete kring den psykiska ohälsan.
Med
dessa ord vill jag önska alla läsare och medlemmar en God Jul och Gott Nytt År!
Eva Marie Eneroth Säll
Ordförande RPC
