Psykoterapi – nummer 4 2023
Ordförande har ordet
Kära medlemmar
I detta mörka världsläge känns det emellanåt svårt att som psykoterapeut arbeta för att förmedla hopp om förändring. Ändå är det den inställningen som är utmärkande för vårt yrke och också den kraft som kan göra så stor skillnad för både individen, gruppen och samhället. För att orka fortsätta vårt speciella arbete behöver vi eget stöd men framför allt behöver vi arbeta för att undanröja hinder för vårt utövande.
Därför är det extra positivt att det nu börjar hända något i diskussionen om behovet av psykoterapi inom offentlig vård. Det höjs nu allt fler kritiska röster mot befintliga åtgärder som avser att motverka det eskalerande psykiska lidandet som manifesteras i ökande ätstörningar, gängvåld, terrorhot etcetera. Det börjar också bli tydligt hur felfördelningen av samhällsresurser påverkar en mer humanistisk hållning negativt.
Ett tydligt exempel på kritiska röster framgår av en välkommen granskning av Mindler (privat vårdbolag) gjord av Psykologtidningen (2023, nr 7). I reportaget framgår att man som standard har 25-minuterssessioner, skriver journalen under samtalet för att spara tid och att det även förekommer 10-minuterssessioner! Det måste påverka patienter och behandlare där ingen av parterna kan känna sig nöjd. Detta är naturligtvis inget som vi skulle kalla psykoterapi. Patienterna kan ju i värsta fall tro att det är den enda hjälpen som finns och eller kanske tro att de måste vara något fel på dem som inte känner sig hjälpta.
Ett annat välkommet exempel på kritiska reaktioner av nedmonteringen av den psykologiska omsorgen är en väl underbyggd och nyskriven rapport ”Bevara vårdval psykoterapi”, författad av en rad psykologer, psykoterapeuter inom KBT och PDT. Rapporten finns att läsa på vår hemsida. Jag vill varmt rekommendera denna intressanta rapport om hur Vårdval Skåne hittills har fungerat. Författarna har tagit fram ett gediget underlag i form av psykoterapiforskning, patientstatistik (hur långa terapier, effekten av att kunna välja metod, organisationen och ekonomiska aspekter med mera). Sakligt visar författarna på positiva effekter av vårdvalet på, i stort sett, alla variabler. Man ger också en lång lista på åtgärdsförslag i syfte att förbättra det nuvarande vårdvalet.
Dessvärre är skälet till rapporten att regionens lokala arbetsgrupp för psykologisk behandling först skrev en rapport om några av de utmaningar som primärvården står inför och där man föreslår en rad åtgärder för förbättringar, samtidigt som man ifrågasätter nuvarande (fungerande) organisation. Bland annat vill man anställa fler psykologer (det vill säga inte psykoterapeuter) på vårdcentraler, förorda kortare behandlings- tider och kraftigt minska tillgång till PDT.
Vi hoppas nu att denna utmärkta rapport, Vårdval psykoterapi, blir läst av beslutsfattarna. I så fall borde det bli svårt eller till och med omöjligt att motivera en nedmontering av det som fungerar så pass bra och är i linje med forskning, evidensbaserad praktik samt dessutom visar sig vara ekonomiskt fördelaktig. Rapporten ger även viktig information för de regioner som inte har vårdval. Därför uppmanar jag er att både läsa den och sprida den vidare.
Psykoterapicentrum som en relativt stor organisation med drygt 800 medlemmar fortsätter sitt enträgna påverkansarbete på olika fronter. Vi strävar främst efter att påverka inriktningen på den framtida omsorgen för de som är i behov av psykoterapeutisk behandling. Just nu har vi flera järn i elden. Bland annat arbetar vi med att ta fram förslag till nya riktlinjer som tar hänsyn till den psykoterapiforskning som finns att tillgå. Avsikten är att sedan uppvakta politiker. Vidare har vi en arbets- grupp med representanter från andra organisationer som SSR och Samrådsforum med syfte att hitta breda påverkansmöjligheter.
Årets höstkonferens hade fokus på hur ett psykodynamiskt behandlingsarbete kan fungera inom den offentliga vården. En i stort sett fulltecknad konferens vittnar om att vi är många intresserade! Arbete mot förändring är som bekant både trögt och energikrävande men alternativet är att stanna i passivitet och hopplöshet.
Stockholm, november 2023
Teci Hill
Ordförande
Psykoterapicentrum
