Psykoterapi–nummer 1 2013
Den hotade psykoterapin och RPC:s roll
Psykoterapi som en meningsskapande och hälsobringande kraft är hotad i Sverige. Jag menar att vi befinner i ett avgörandet skede; en av dessa gränssituationer i livet, där så mycket står på spel. Alla som har omsorg om psykoterapi står inför stora – spännande – utmaningar.
En patientorganisation berättade för mig hur utredningar inom vård och omsorg alltmer styrs av ekonomer och jurister; hur vårdideologiska och humanistiska perspektiv underordnas eller negligeras. Allt aktivare särintressen verkar för att marginalisera psykodynamisk och all annan humanistiskt orienterad psykoterapi; de arbetar målmedvetet för att underordna psykoterapi en medicinsk och ekonomisk rationalitet: Yrkesbeteckningen Psykoterapeut ifrågasätts allt oftare, på många arbetsplatser tas den bort och/eller ersätts av grundutbildande yrkeskategorier som psykolog, kurator, läkare etcetera; Manualiseringen av den psykoterapeutiska praxisen tenderar att öka. Myndigheters ”riktlinjer” kräver att psykoterapeutisk verksamhet underkastas en rigid och ålderdomlig tolkning av evidensbegreppet; patienter och klienter nekas sin lagstadgade rätt att välja psykoterapimetod. Psykoterapins förebyggande och salutogena effekter förbises till förmån för ett patogent diagnostiserande perspektiv. Tillgången till psykoterapi tenderar alltmer att bli en klassfråga.
Om psykoterapin skall vara en vitaliserande och hälsobringande kraft, som skapar mening och livsmod för människor, så måste vi, som inser psykoterapins betydelse, träda fram och agera.
RPC:s primära uppgift är att värna och vidareutveckla psykoterapi. Vi arbetar aktivt för att bli en meningsskapande röst i en fragmenterande samtid. Vi har varit framgångsrika, om jag nu får bryta mot Jantelagen.
Vi möter många riksdagsledamöter och blir inbjudna till riksdagsutskottens hearingar. I dessa samtal har vi fått förståelse för många av våra argument. Vi har möten med myndigheter och organisationer, där vi ser hur mäktiga särintressen agerar för att marginalisera en dynamisk och humanistisk orienterad psykoterapi. Vi för en kontinuerlig dialog med kultur- och mediamänniskor, som ”äger” ordets makt och kanaler, och med människor, som inser betydelsen av en patientsolidarisk psykoterapi, och med forskare, vars rön bidrar till att utveckla våra teorier och praxis.
Du och alla andra medlemmar är avgörande för att värna och utveckla psykoterapin. Vi informerar, påverkar och agerar. Vårt utåtriktade arbete röner framgångar och utgör den skillnad, som krävs för att skapa en meningsbärande psykoterapi i vårt samhälle. För att lyckas med det vi vill, behöver ha en kreativ blick på oss själva. Vilka syften har vi? Hur förverkligar vi dem bäst? Vilken verksamhet främjar dessa?
Jag menar att vårt syfte böra vara
- att arbeta för, stödja och vidareutveckla psykoterapi på psykodynamisk grund
- att verka för kontakt och information mellan psykoterapeuter
- att informera om psykoterapi till allmänhet, organisationer, myndigheter och politiska instanser
- att arbeta för och stödja medlemmarna i deras professionella verksamhet.
Jag menar att vi bör koncentrera oss på
- att arbeta för, stödja och vidareutveckla praxis, teorier, utbildningar, forskning och handledning, som har ett psykodynamiskt psykoterapeutiskt perspektiv
- att skapa fora för stöd och dialog mellan medlemmarna
- att bedriva information och förmedlingsverksamhet som service för terapisökande och samt legitimerade psykoterapeuter
- att påverka och föra en dialog med privata och offentliga instanser för att tillvarata psykoterapins intressen
- att ge ut en tidskrift
- att arbeta med etiska frågor.
Vi behöver förändra en del, för att lyckas med detta. Vi är för få medlemmar för att skapa en vital föreningsverksamhet. RPC organiserar bara en minoritet av verksamma terapeuter och leg psykoterapeuter, vilket också skapar legitimitetsproblem i relationen till politiska instanser, organisationer och myndigheter. Våra höga medlemsavgifter försvårar medlemsrekrytering. Vår medlemskår har en snedvriden åldersstruktur. Som en traditionell intresseförening med dess skråpräglade (vilket inte är ett nedsättande ord utan en faktisk syftesbeskrivning) perspektiv går vi miste om potentiella medlemmar, vars kunskap och erfarenhet vi behöver. RPC:s skråmässiga intresseinriktning får även konsekvensen att vår argumentering i allt för hög grad blir betraktad som en plädering i egen sak för leg psykoterapeuter, vilket skymmer vår omsorg om patienter/klienter/konfidenter och vårt värnande av psykoterapin. Akademikerförbundet har genom SSR bildat en yrkesförening för psykoterapeuter, som tillvaratar psykoterapeuters fackliga och skråmässiga intressen. RPC har haft för dyra och ineffektiva administrativa funktioner.
Vi måste bli fler, yngre, och ”bredare”; effektivisera vår administration; sänka medlemsavgiften; bli en allmännyttig ideell förening, som vill främja psykoterapi. Jag hoppas att vi ses på årsmötet och regionkonferensen i april, där vi kommer att samtal om detta tema!
Jag hoppas att vi även ses på Vårkonferensen: ”Den lidelsefulla människan – lidande, passion och lust i vår tid”! Jag tror att det blir en spännande dag, som avslutas med vår traditionsenliga fest, där lust, lidande och passion får utlopp.
Höstkonferensen kommer att ha forskning som tema: Hur är forskningsläget? Vad kan vi ta till oss och vad kan vi lära av den moderna forskningen?
Till sist vill jag framföra ett
Tack till er för allt det fina ni gör, från alla de människor som hör av sig
till mig!
Mbh
Lance Cederström
