Psykoterapi – nummer 2 2013
I lekområdet frodas kreativiteten och dialogen
Det är med förväntan och inspiration jag går in i min nya roll som ordförande för RPC. Det har varit en händelserik tid under förra styrelseperioden i riksstyrelsen med Lance Cederström som ordförande. Lances förhållningssätt uppmuntrade oss andra till att ta plats, utveckla tankar och ta egna initiativ i olika frågor, samtidigt som vi utvecklade vårt sätt att arbeta i team.
Jag tror att det är en förklaring till att perioden varit så kreativ, produktiv och att många kontakter tagits. Det krävs ett visst mått av trygghet och att idéer välkomnas, som i lek, för att kunna skapa ett lekområde för kreativitet. Jag vill ta med det förhållningssättet även in i den nya styrelseperioden och som ordförande för RPC.
Jag är antagligen ett nytt namn för många av er som läser denna krönika. Men jag kan berätta att jag har mina rötter i en starkt folkrörelsepräglad småländsk bruksort som nog på många sätt påverkat mig. Jag har under tiden med styrelsearbetet i RPC tänkt på hur mycket det har präglat min inställning till att förändring är möjlig och att det vi vill åstadkomma, kan vi göra tillsammans. Sedan studietiden bor jag i Värmland och Karlstad, där jag numera arbetar som psykoterapeut inom företagshälsovård och som privatpraktiserande psykoterapeut. Där emellan har jag varit verksam både inom forskning och som enhetschef inom offentlig verksamhet i olika perioder, bland annat på en SiS-institution för ungdomar. Det mesta av min utbildning/fortbildning inom psykoterapi har jag genomfört i Göteborg, så det är min andra hemstad. Teoretiskt har jag min grundhemvist inom den psykoanalytiskt inriktade psykoterapin.
Att arbeta som psykoterapeut är att vara med och hjälpa någon finna sin unika mening. Det handlar om förståelse för inre processer där hållande och lyhördhet är centralt och där tydliga ramar ger utrymme för de processerna. Samtidigt påverkas idag det utrymmet av yttre, samhälleliga skeenden. Jag tänker exempelvis på den negativa dominoeffekt som rehabiliteringsgarantin fått för möjligheten att bedriva psykodynamisk psykoterapi. Ett annat exempel är Socialstyrelsens riktlinjer för ångest och depression, som fått omfattande kritik och som vi vet påverkar många i det dagliga psykoterapeutiska arbetet. Riktlinjer som genom sin utformning kräver att psykoterapeutisk verksamhet underkastas en rigid och ålderdomlig tolkning av evidensbegreppet. Vi möter starka särintressen som verkar för att marginalisera psykodynamisk psykoterapi och humanistiskt orienterad psykoterapi och som strävar efter att underordna psykoterapi en medicinsk och ekonomisk rationalitet. Frågor som jag och den nya styrelsen även fortsättningsvis, på ett kraftfullt sätt, kommer att försöka påverka. Genom debattartiklar, dialog med politiker kommer vi arbeta för att ta en plats i det offentliga rummet och skapa utrymmet för den psykodynamiska psykoterapin.
Vid årets kongress var det tydligt att dessa frågor är centrala och viktiga för medlemmarna. Samtidigt måste vi parallellt fortsätta arbetet att stödja och vidareutveckla praxis, teorier, utbildning, forskning och handledning som har ett psykodynamiskt psykoterapeutiskt perspektiv.
På kongressen uttrycktes starka önskemål om att förbättra och utveckla samverkan mellan lokalförening och riksstyrelse. För att hitta bra former för det är det viktigt med en fortsatt dialog bland alla oss medlemmar inom RPC. Jag tror att vi kan nå större framgång i de frågor jag beskrivit ovan genom en större samverkan mellan riksstyrelsen och lokalföreningarna. Att vi genom det kan samla vår kunskap och erfarenhet i arbetet med våra centrala frågor. Känslan ska vara densamma som jag känt i arbetet inom riksstyrelsen. Min/din åsikt och mitt/ditt engagemang är viktigt för det vi ska åstadkomma. Men hur kan formerna för det se ut? Vilka forum behövs? Hur skapar vi en stimulerande dialog för ett utvecklat samarbete?
Det var befriande att vid samma tillfälle som kongressen få delta i vårkonferensen under det passande temat ”Den lidelsefulla människan”. Att i ena stunden få tänka kring de stora övergripande frågorna och frustrationen kring hur det ser ut och i nästa stund befinna sig på en annan nivå där tankar och associationer får komma och gå under de intressanta föreläsningarna och diskussionerna kring lidande, passion och lust.
Till
sist vill jag rikta ett stort tack till vår tidigare ordförande Lance Cederström
och vår kassör Else-Lotte Edenius som ingick i tidigare VU samt övriga avgående
i styrelsen för det engagemang och arbete ni lagt ned. Ett arbete som gjort att
vi har en mycket god utgångspunkt för RPC:s fortsatta verksamhet.
Eva Marie Eneroth Säll
